Fenomenet med extremism är inte svenskt, utan finns både i till exempel Danmark och Tyskland. I Norge däremot har man mycket små problem med den här typen av brottslighet.

–Hela samhället har kraftsamlat hela tiden, det har inte kunnat få fäste där för man har reagerat direkt, säger Johan Olsson på Säpo.

Tore Björgo, forskare vid norska utrikespolitiska institutet, säger att ockupationen under andra världskriget har haft betydelse för vilket fotfäste nynazismen kunnat få i Norge. Men norrmännen har också bedrivit ett aktivt arbete mot extremism bland unga ända sedan i början av 1990-talet Han deltog själv i ”Vägledningstjänsten”, ett projekt där kommuner som såg tendenser till nynazism kunde kalla på experthjälp.

–Den här typen av åtgärder blev systematiska och var tungt förankrade politiskt. Det hjälpte. Och efter ett rått rasistisk mord 2001 har det varit nästan omöjligt för nynazisterna att rekrytera, säger Tore Björgo.

I Sverige har däremot problematiken funnits i mer än 15 år, trots att det till största delen är ett beteende som går över när ungdomarna blir äldre. Rapporten från Säpo och Brå visar att personer som är mellan 17 och 19 år är misstänkta för störst antal politiskt motiverade brott, och de flesta har slutat när de fyllt 25 år. Men rörelserna klarar av generationsväxlingar eftersom nya ungdomar ansluter, och vi kommer att fortsätta ha problem med extremism.

–Det norska exemplet visar att det inte är en omöjlig vision att bli av med det här problemet. Men i dag finns det inget som tyder på att det här kommer att försvinna av sig självt. Det krävs omfattande insatser på bred front i samhället, säger Johan Olsson.