Ett 50-tal stater censurerar internet.
Kina är värst.
Med internationella företags hjälp håller regimen järnkoll på medborgarna – och nu går censurmetoderna på export.

På 1990-talet talades det om internet som en plats där total yttrandefrihet rådde. Åsikter som inte fick föras fram i enskilda länder fann en fristad på nätet.
I dag är verkligheten en annan.
Listan över länder som på något sätt censurerar eller filtrerar internet växer hela tiden.
– Nu rör det sig om ett 50-tal stater, säger Derek Bambauer, amerikansk forskare vid Harvard Law School och engagerad i projektet Open Net Initiative, som sedan fyra år tillbaka håller koll på yttrandefriheten på nätet.

Internetcensuren handlar om allt från hårdföra regimers kontroll över den politiska oppositionen till blockering av ämnen som porr, droger och humor. I vissa länder övervakas epostmeddelanden, webbforum och bloggare, i andra har medborgarna inte ens möjlighet att koppla upp sig.
– Filtreringen ökar för varje år. Och vi vet att en rad länder har skaffat sig verktyg att blockera information, men inte använt sig av dem ännu, säger Derek Bambauer.
Den hårdaste censuren hittar man i stater som Burma, Iran och Nordkorea.
Och så Kina, förstås – det land som kommit längst i sin kontroll av internet. Denna kunskap har på senare tid även visat sig vara en affärsmöjlighet.
– Kina utvecklar en egen version av internet och har börjat att sälja den till resten av världen, säger Julien Pain, ansvarig för internetbevakningen på Reportar utan gränser i Paris.
– Vi vet att Kina bygger upp ett nätverk med andra diktaturstater. Och vi har information som tyder på att de säljer den kunskap och teknik de använder för att censurera internet till andra länder – som till exempel Kuba och Zimbabwe.

De senaste åren har situationen i Kina uppmärksammats på grund av att stora företag som Google, Yahoo och Cisco sålt tjänster som direkt eller indirekt används av regimen för att censurera internet.
– Alla ser Kina som framtidens stora marknad och internetföretagen försöker få sin del av kakan. De kan inte motstå lockelsen. Men de här företagen förlorar sina själar i Kina, säger Julien Pain.
– Yttrandefriheten minskar. Jag får oavbrutet rapporter om tillslag mot sajter, bloggare och webbforum. Senast i dag greps en kinesisk cyberdissident som nu hotas av tio års fängelse.

Kina förstod tidigt internets betydelse. Så i stället för att blockera tillgången, byggde regimen upp ett system för att kontrollera nätet. Men en sådan strategi är kostsam och många länder har därför gjort precis tvärtom: hindrat folk från att koppla upp sig.
– På Kuba har så få människor tillgång till internet att man
borde kalla det för ett intranät, säger Julien Pain.
En anledning till att censuren ökar är att staterna har lärt sig att bemästra tekniken. Det har helt enkelt blivit möjligt att anpassa internet för politiska och kulturella syften.
En stor del av filtreringen handlar om värderingar. Saudiarabien har till exempel världens mest effektiva blockering av sexsajter.
Att filtrera internet har blivit till en norm – även för demokratier. I länder som Frankrike och Tyskland censurerar Google nazistiskt material på ungefär samma sätt som man i Kina blockerar information om Falun Gong.

Nätcensuren sprider sig nu så snabbt över världen att Derek Bambauer hävdar att det snart inte går att prata om ett gemensamt globalt internet.
– Vi kommer att uppleva flera olika internet, beroende på var vi befinner oss. Du kommer inte att se samma saker i Shanghai som i Paris eller i Texas. Drömmen om cyberspace som en plats med egna regler är faktiskt redan död.