I Storbritannien bröt debatten om elektronisk fotboja för barn ut på allvar när en 12-årig flicka blev den yngsta personen någonsin att dömas till utegångsförbud. Flickan hade brutit mot ett tidigare domstolsbeslut om att hålla sig borta från stadens centrum efter att ha rånat en bekant på fem pund och en mobiltelefon.

Eftersom alternativet hade varit fängelse så välkomnades påföljden av flickans advokat. Det här var 2002, ett år efter att den nya lagen om fotboja för 12-16-åringar trädde i kraft i England och Wales.

Sedan dess har påföljden blivit allt vanligare. Statistik från YJB, kriminalvårdsmyndigheten för unga, visar på en 85-procentig ökning de senaste fyra åren. Däremot tycks inte brottsligheten ha minskat nämnvärt. Mellan 2004 och 2008 minskade antalet rapporterade ungdomsbrott med drygt nio tusen, 3,1 procent.

När Labour kom till makten för drygt elva år sedan skedde det med löften om hårdare tag mot brottsligheten. Paradoxalt nog tycktes Toryledaren David Cameron under en period inta en motsatt position. Han talade om vikten av att försöka förstå ungdomarna men tvingades snart till reträtt efter att ha utsetts till nationell mjukis av medierna och regeringen.

Frågan är vad som händer om Torypartiet, som väntat, vinner nästa val. I en rapport från tankesmedjan Policy Exchange, som uppges stå Cameron nära, avfärdas fotbojan som verkningslös. Visserligen populär bland väljarna, men dyr och vetenskapligt tvivelaktig, är slutsatsen. Andra kritiker menar att hela den brittiska kriminalpolitiken för unga gått in i en återvändsgränd. Barnen stigmatiseras i stället för att få det stöd de behöver. De hårda tagen har inte fått avsedd effekt.

I stället riktas blickarna mot ungdomsvården i Tyskland, Danmark och Sverige. Nyligen besökte till exempel The Guardian Hasselas ungdomsboende på Gotland. Där fascinerades reportern av lugnet och den nära kontakten mellan ungdomarna och de vuxna.