Förra sommaren vurpade Katarina Winter tre gånger på cykeln. Den sista gången blev det en rejäl smäll i den trafikerade korsningen vid Hornstull. Efter det har hon inte cyklat på ett år.

– Jag var på väg in till stan och kom i kurvan i hög fart. Det var halt, så jag bromsade, men då sladdade cykeln rakt in i en kvinna och jag flög bakåt med bakhuvudet rakt in i trottoarkanten, berättar hon.

Kvinnan hon körde på blev först arg, sedan såg hon hur blodet pumpade ur bakhuvudet och lindande in Katarinas huvud i sin halsduk och ringde efter ambulansen. Håret, ansiktet och kläderna var täckta av blod, men på akuten konstaterade de att såret var ytligare än det först verkat. Men Katarina hann bli rejält skraj.

– Jag kommer säkert cykla i sommar, men jag kommer att köpa hjälm och cykla som en mycket gammal tant. Men då försvinner ju en del av tjusningen, säger hon.

Cykelolyckorna ökar i Stockholm. Under 2007 rapporterade polisen in 244 skadade, enligt Transportstyrelsens siffror. Förra året var det 283. Men långt ifrån alla olyckor rapporteras in.

Nu gör sommarvärmen att akutmottagningarna får besök av många cyklister.

– Nu är det högsäsong för cykelolyckor, vi får in flera varje dag. Folk hakar i varandra, det är riktigt trångt på cykelbanorna, säger Sören Carlsson Sanz, vårdchef på akuten på Södersjukhuset.

– De allra flesta har faktiskt hjälm. Det är den billigaste livförsäkringen. De flesta som dör gör det genom hjärnblödningar, säger Sören Carlsson Sanz.

Läget kunde ha varit betydligt värre. 70 000 cyklister passerar gränsen till Stockholms innerstad varje dag och cyklandet har dubblerats på femton år, enligt Trafikkontoret i Stockholm Stad. Men olyckorna har inte ökat i samma omfattning. Enligt staden är orsaken satsningar på cykelfält och cykelbanor. Varje år satsas runt 120 miljoner kronor.

Kjell Johansson, ordförande för Cykelfrämjandet i Stockholm tycker att staden blivit en klart bättre cykelstad.

– Men det är inte tillräckligt. Göteborg har exempelvis kommit längre. Det viktigaste är det lite trista dagligarbetet som att forsla bort grus som orsakar många olyckor. Dessutom måste utbyggnaden av cykelfält och banor fortsätta.

Cykelhjälmen är också en starkt bidragande orsak. NTF, Nationalföreningen för trafiksäkerhets främjande, har studerat 30000 cyklister i över 40 kommuner. Och stockholmarna var bäst i klassen.

Cykelhjälmsanvändningen ligger på 76 procent. Sämst i landet är Norrbottens och Östergötlands län på 17 respektive 18 procent.

– Man känner sig inte töntig i hjälm i Stockholm vilket man kanske gör på andra ställen. Dessutom känner man sig mer hotad i Stockholmstrafiken. Cykelpendlingen har gjort att många börjat använda gula västar och cykeldräkter och man vill att det ska se lite ballt ut, säger Thomas Carlsson, mediachef på NTF.

En som också kommer att använda hjälm i fortsättningen är Filip Warkander. För två veckor sedan krockade han med en refug vid Slussen och for över styret.

– Jag landade med huvudet först och mitt vänstra öra trasades sönder. Det rann blod över kläderna och någon sade åt mig att absolut inte röra örat för att det skulle lossna, säger han.

Örat syddes fast med tjugoen stygn. Nu har Filip Warkander tagit bort stygnen, men han kommer att få gå med kirurgtejp på örat i ett år.

– Jag har lärt mig att som cyklist rör man sig snabbt som en bil men är oskyddad som en fotgängare. Jag kommer definitivt att ha hjälm nu.

Hannes Delling

hannes.delling@svd.se