I går avslöjade Sveriges radios ekoredaktion att danska grisar står packade som sillar, utan halm och med avklippta svansar. Ofta blir de slagna med plastkäppar för att röra på sig snabbare till slakten.

Danmark är världens största svinproducent och landets jordbruksminister var snabbt ute och sade att djurens välfärd prioriterades "mycket högt" och menade att ytterst få grisar hade slagmärken vid slakten.

Men i Sverige som varje år importerar runt 40000 ton fläskkött hade redan många upprörts och företrädare för Ica, Coop och Axfood har i dag kallat till möte med den danska köttleverantören Danish Crown.

Danmark har på senare år satt upp höga visioner både för djurskydd och salmonellakontroll.

– Men ibland är det ett glapp mot visionerna och det är ganska allvarligt. Där är det mer ekonomin som styr medan djurskyddet spelar en större roll i Sverige, säger Mattias Gårdlund, djurskyddsinspektör i Malmö som även arbetat i Danmark.

I Sverige har grisuppfödarna länge talat om svenska glada grisar med knorr på svansen. Men hur glada är de egentligen? Mattias Gårdlund varnar för att det finns ett rejält glapp mellan lagar och verklighet även i Sverige. Även om medelgrisen har det betydligt bättre.

– Det är ju välkänt i näringen att många svenska uppfödare lägger på för lite strö, men man väljer att blunda trots att kraven inte efterlevs. Näringen behöver ta sitt ansvar, annars blir det ett hyckleri där handeln och kunderna luras och där djuren får betala, säger han.

Bo Algers är professor vid Sveriges lantbruksuniversitet , SLU, och expert på svinproduktion. Han pekar på att 20 procent av de svenska grisarna har så allvarliga skador som upptäcks vid slakt att de får anmärkning.

– I många fall är för lite strö på golvet en kraftigt bidragande orsak. Man ser det till exempel på kultingar som får djupa sår av betonggolvet på framknäna då de ska dia.

Samma typ av skador som rapporteras i Danmark är vanliga även i Sverige, exempelvis lunginflammation och andra skador i luftrören, bölder, djupa bogsår, svansbitning och skador på ben och klövar.

Danska suggor står i likhet med de flesta andra suggor i världen fixerade av en ställning för att inte skada sina egna ungar. Men en stor del av problemet beror på en hög ljudvolym som stör djurens kommunikation. Ett alternativ är att ha strängare bullerkrav, vilket Sverige har.

I Sverige är fixering inte tillåtet, men användningen är inte helt borta, enligt både Bo Algers och Mattias Gårdlund. Men bristen på strö är ett mycket större problem.

Annika Bergman, ordförande för Sveriges grisföretagare, säger att hon inte känner till de utbredda problemen med för lite halm.

– Sedan kan det godtyckligt vara så att en och annan ströar för lite. Det är klart att man kan påvisa att visa grisar skadats, men det är en liten omfattning. I Danmark är det regel och inte undantag.

Hon framhåller att ett tecken på att svenska grisar är gladare är att de får ha kvar knorren.

– I Danmark måste de knipsa av svansarna eftersom grisarna utvecklar ett kannibalbeteende och äter upp varandras svansar. I Sverige mår de bättre och här har alla tillgång till halm och större ytor, säger Annika Bergman.

– Men vi kan inte sopa allt under mattan och säga att vi har en perfekt djurhållning.

Henrik Ennart

08-13 56 29

henrik.ennart@svd.se

Fler artiklar | Blogg

Hannes Delling

hannes.delling@svd.se