Mandatet ger möjlighet att utöva inflytande på EU-samarbetet. För det krävs en utvecklad social kompetens. Politisk framgång förutsätter förmåga att samarbeta med andra. Det gäller att kunna bilda allianser med representanter för 27 länder, med både skiftande bakgrunder och erfarenheter och olika politiska uppfattningar. Ledamöterna kommer från drygt ett hundra nationella partier. Den som i en sådan församling försöker köra sitt eget lopp blir lätt isolerad och betydelselös.

Därtill kommer ett oundvikligt krav på insikter i hur EU-maskineriet fungerar. Till grundkunskapen hör att EU är en helt unik form av samarbete med förpliktigande gemensam lagstiftning som viktigaste instrument. För att kunna agera i denna europeiska rättsgemenskap måste politikern ha förmåga till vad som inom idrotten brukar kallas ”split vision”; att kunna se både smått och stort. Det vill säga man måste både ha detaljkunskap i sakfrågor och överblick över det politiska läget inom EU. Saknas detaljkunskapen blir många åsikter enbart ytliga floskler, saknas överblicken blir enskilda initiativ ofta bara betydelselösa slag i luften.

Sådana kvalifikationer tillhör de generella förutsättningar för en framgångsrik insats i EU-parlamentet. Sedan tillhör det varje ledamots privilegium att besvara den politiska grundfrågan: hur skall det framtida EU-samarbetet gestaltas?

Skillnaderna mellan kandidaterna och partierna märks på olika sätt.

En aspekt handlar om politikens vanliga vänster-högerskala, som brukar beskriva avvägningen mellan regleringar och marknadsliberalism. Den konkretiseras tydligast i striden om utstationeringsdirektivet.

En annan aspekt handlar om hur långt EU-integrationen skall fördjupas i gamla och nya politikområden. Skillnaderna märks i synen på den gemensamma jordbrukspolitiken liksom i ambitionsnivån för det rättsliga och polisiära samarbetet.

En tredje aspekt gäller EU:s förhållande till omvärlden. Där märks skillnaderna i frågorna kring legal och illegal invandring liksom i hållningen till de länder som aspirerar på EU-medlemskap, i första hand till Turkiet.

Klimatpolitiken kan ses som en fjärde aspekt där ambitionsnivån har genomslag i de allra flesta politikområden. Klimatmålen påverkar vardagen för medborgarna, valet av bostäder, matvanor och kommunikationer.

Hur de olika aspekterna skall rangordnas och avvägas kan väljaren i någon mån påverka genom valsedeln. Men i sista hand blir det den enskilde ledamoten som självständigt tar ställning i det dagliga arbetet i parlamentet. En EU-parlamentariker har ett större manöverutrymme än en riksdagsledamot. Det gör att valet i hög grad blir en personlig förtroendefråga.

Rolf Gustavsson

rolf.gustavsson@svd.se

Fler artiklar