Framåt kvällen börjar Ismail Ramadan och hans familj släpa täcken och madrasser till ett av sovrummen. Härinne ska alla fem barnen trängas i natt. Ingen vågar längre sova i rummen som vetter mot husets baksida.

Det var där utanför som en skränande hop på 30, 40, kanske 50, personer hade samlats. Det var därifrån stenarna kom flygande och krossade fönstren vid 01-tiden, natten till förra lördagen.

– Det går inte att beskriva hur hemskt det var. Nu är det färdigt, nu kommer dom! tänkte jag. Vi grät alla och skrek. Hela natten låg vi sedan i hallkorridoren och tryckte.

Ismail Ramadan ser mycket trött ut när han berättar. Hans granne tolkar till engelska. Grannen bor i lägenheten ovanför med tre småbarn och hörde när stenarna smällde mot Ramadans fönster.

Ismails döttrar dukar fram frukt och choklad. Det är bara fyra månader sedan familjen anlände från Irak, yngsta barnet är sex år, äldsta 17. Själv har Ismail bott i Vännäs omkring ett år.

– Det här var paradiset, tyckte jag, lugnt och vänligt. Men plötsligt är det som att vara i Bagdad igen och tvingas lämna sitt hem.

Kvällen därefter, på lördagskvällen, började människor åter samlas utanför huset, bilar cirkulerade. Familjen var vettskrämd. Ismail Ramadan ringde polisen och flyktingsamordnaren, han vågade inte stanna längre. Framåt midnatt fick de hjälp att packa in sig i taxibilar och fly till Umeå.

Nästa dag hade 46 personer, de flesta från Irak, samlats där. Flyktingsamordnaren, Ingrid Lindroth, tog det dramatiska beslutet att evakuera alla. Efteråt har beslutet delvis kritiserats för att vara överilat och signalera att Vännäs inte kan skydda sina invånare.

– Skräckslagna människor ringde och berättade hur mobben hade förflyttat sig till andra adresser, slagit sönder portar, jagat en flykting. Jag måste handla utifrån skyddsaspekten, betonar hon.

Upploppet tog Vännesborna med överrumpling.

– Det kom som en chock. Jag hade hört om smärre trakasserier på en av våra skolor, men det här var helt oväntat, säger kommunalrådet Johan Söderling (S).

Exakt vad som ledde till trakasserierna försöker nu polisen utreda. 17 olika anmälningar har kommit in, två namngivna flickor ska enligt vittnen ha kastat stenarna.

Ryktena är många. Någon har sett basebollträn och andra tillhyggen, uppgifterna går isär om det verkligen var vuxna med i upploppet eller ej. Somliga misstänker att rasistiska grupper från andra orter varit pådrivande. Inget av detta kan polisen ännu bekräfta. Förundersökning pågår.

Föreståndaren för fritidsgården Ikaros, Linda Nygren, märkte att gården plötsligt tömdes på ungdomar på fredagskvällen.

– Det är så sällan det händer något på byn en kväll så vad det än varit så hade det dragit till sig nyfikna, säger hon som senare följde efter och skjutsade hem flera av tonåringarna.

Högstadieläraren Leif Åman blev uppringd av en av sina invandrarelever och möttes av en upphetsad stämning när han kom dit kring midnatt.

– Polisen var på plats. De vuxna som fanns där kan ha varit några av de föräldrar som jag hörde att man ringt efter, säger han.

Folksamlingen skingrades. Men en halvtimme senare landade stenarna hemma hos Ramadans.

Hela veckan hade det surrat av upprörda känslor på både högstadie- och gymnasieskolan. Det skulle bli en uppgörelse, vet många elever vi möter. En gymnasieflicka hade kommit med blått öga till skolan på onsdagen och berättat att hon på kvällen innan blivit nedslagen av några som hon hört tala ett annat språk.

Polisen noterar i anmälan att okänd gärningsman misstänks ha slitit ned henne på marken och "utdelat minst ett slag mot målsägandes ansikte". Det finns också anmälan om misstänkt olaga hot för att någon dagen efter viftat med en mattkniv framför henne samt misstänkt övergrepp i rättssak för ett uttalat hot.

Knivincidenten känner Jerry Björn, elevkonsulenten på gymnasieskolan till. En av flyktingkillarna kom inrusade för att få hjälp mot gruppen som frågat ut honom vad han visste om överfallet. Han bekräftade senare att han haft en kniv som han slängt ifrån sig.

– Vi brukar polisanmäla allt brottsligt. Nu blev det tyvärr inte gjort förrän en vecka senare, efter helgens händelser, säger rektorn för Liljaskolan, Bo Nilsson.

Att skolan inte agerat mer kraftfullt, har retat flera elever. Men mest riktar de ilskan mot den eller dem som överfallit flickan.

– Om man ger sig på en tjej som nästan alla gillar får man vara beredd på att ta konsekvenserna, säger en av gymnasiekillarna som har rast i korridoren.

– Det är så fegt att gå på tjejer, säger en annan, "man borde spöa skiten ur den ansvarige".

Men ingen enda hör vi som försvarar angreppet på flyktingfamiljerna. "Att gå hem till någon och kasta sten, det är också fegt".

Invånarna i Vännäs reagerade omgående genom att visa sin avsky mot det inträffade. En spontan sms-kedja samlade drygt 300 personer till en demonstration redan dagen efter, på initiativ av läraren Leif Åman. På måndagen, när flyktingarna hade övertalats att komma tillbaka, tågade 800 personer, var tionde vännäsbo, i en manifestation mot främlingsfientlighet.

I förrgår genomfördes veckans tredje anti-rasisttåg, 300 mötte upp. Samtidigt ligger listor med namninsamlingar ute överallt.

Chock, sorg och skam dominerar fortfarande alla kommentarer vi möter.

– Man skäms. Kanske har jag varit blåögd men jag trodde inte det kunde hända här, anade inte vilka strömningar som fanns, säger Birgit Lundberg, som deltagit i alla tre manifestationer och anmält sig som frivillig i den nybildade gruppen "Vännäs mot rasism".

– Vi måste visa att det finns motkrafter, att vi inte tiger och samtycker, säger hon.

De 70 flyktingar som kommunen tagit emot sedan 2006, har alla uppehållstillstånd och bor i vanliga hyreslägenheter. Det är en ganska välmående ort. De många småföretagen och närheten till Umeå har lett till låg arbetslöshet, under tre procent. Introduktionsprogrammet för flyktingar har "fungerar kanonbra", enligt flyktingsamordnaren.

Men bland ungdomarna har det pyrt stor del av våren, trots att det bara går sex, sju nyanlända flyktingbarn på respektive skola. Båda sidor beskyller varandra för trakasserier.

– Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte sett att tendenser till främlingsfientlighet finns, men det som hänt kunde säkert ha skett var som helst, menar rektor BoNilsson.

Men på olika nätsidor utnyttjas nu Vännäs för diskussioner med rasistiska förtecken, bland annat med ett par tusen inlägg på forumet på Flashback.

Kommunalrådet Johan Söderling betonar vikten av att snabbt stopp på ryktesspridningen.

– Jag hoppas verkligen att upprinnelsen händelsen är något annat än främlingsfientlighet och att det handlar om ungdomligt oförstånd. Kanske kan vi vända detta och få folk att i stället säga wow, se vilka starka motreaktioner i Vännäs.

Kommunen och frivilliga krafter har gått ihop. Socialtjänsten tar hjälp med kartläggning av flyktingbarnens situation. Volontärer har anslutit sig till föreningen Vännäs mot rasism, som läraren Linda Åström har tagit initiativ till. Bland annat ska varje flyktingfamilj få en kontaktgrupp. "Vi arbetar för ett samhälle där alla kan känna sig trygga och välkomna", har hon skrivit på uppropet.

– Allt det här fungerar som krisbearbetning för oss alla, säger hon.

Medan Ismail Ramadan och hans familj fortfarande funderar över om de ska våga bo kvar, vill hans landsman Kahtan Al Khalidi fort glömma förra helgen. Han kom till Vännäs för 2,5 år sedan och har aldrig tidigare blivit illa bemött.

– När vi nu återvände från Umeå kom Röda korset med en välkomstblomma. Och mina grannar kom och kramade och pussade oss, säger Kahtan.

Under hösten blir han färdigutbildad lastbilschaufför.

– Jag trivs mycket bra här, alla har varit så vänliga och hjälpt oss mycket, säger han medan två- och fyraåringen far runt kring soffan.

Lilla Tabarak, 10 månader, är född i Sverige.

– Efter helgen frågade jag min fru om hon ville flytta. Men hon sa också nej. Skulle vi till Stockholm, eller Malmö? Vart skulle vi ta vägen och få det bättre än här? Ingenstans, säger Kahtan Al Khalidi.