Efter att i 30 år ha levt i och rapporterat från Mellanösterns hetluft insåg jag snart att här behövdes en grundlig inskolning i det ”nya” svenska samhället. De bästa ”läxböckerna” fanns säkert bland tv-utbudet. Men, rodnande, måste jag erkänna att jag inte är överdrivet förtjust i detta medium.

Allt för ofta är det allt för mycket prat och lite verkstad. Pliktskyldigast avverkade jag dock tv:s debatt, samhälls- och en del kulturprogram. Övriga läromedel fann jag i tidningar och, inte minst, i radions P1 - ”gammalmedierna” som somliga, i ungdomlig övermod, kallar dem. Eftersom jag tog min skolplikt på allvar ansåg jag att ett par underhållningsprogram ändå måste sättas på schemat. Vad kan då vara bättre än ett ”familjeprogram”, den sorten som både stora och små förmodas inmundiga, tillsammans med chipsen och smågodiset. Programmet heter ”Go kväll” och denna gång var värden Täppas Fogelberg, känd från radions insändarprogram ”Ring P1”, som bjöd de av honom utvalda gästerna på en låtsasmiddag.

Första imaginära gästen var kronprinsessan Victoria, ett konventionellt och under omständigheterna, förlovningen hade nyss eklaterats, ett val ”i tiden”. Nu gällde det att finna rätt bordsgranne åt Victoria, samt motivera valet. Nej, nej, det kunde inte vara sant, jag måste ha drabbats av hallucinationer, kör mig till närmaste psykakut. Eller hade jag hört fel? Det hade jag inte. Varje gästs foto visas i oval ram över hans/hennes plats vid festbordet.

Jo det var han – mannen som gett ondskan ett ansikte – Josef Fritzl!

Mannen som höll sin egen dotter fången i 24 år i en av pappa egenhändigt konstruerad källarhåla under familjens hus i det idylliska österrikiska Amstetten. Mannen som våldtog dottern regelbundet och avlade sju barn med henne.

Har Fogelberg fått begreppet ”familjeunderhållning” om bakfoten? Fritzl hade förvisso familj, en ovan, och en under jord. Fogelberg förklarade sin inbjudan av Fritzl med att han var ”nyfiken” på denne man och möjligen även på hans motiv.

I motsats till Fogelberg, som aldrig såg en skymt av Fritzl, har ett antal psykiatriker intervjuat honom dag in och dag ut och grubblat över fenomenet Fritzl utan att de egentligen kommit till något resultat. Svaret är väl, som en psykiatriker i ett liknande rättsfall uttryckte det: Ondskan finns mitt ibland oss. Den kan gömma sig bakom vår trevlige och tjänstvillige grannes mask. Den behöver inte bära SS-uniform, utan kan ikläda sig jeans eller kavajkostym.

Med andra ord: Den renodlade Ondskan, liksom den villkorslösa Godheten hör till livets mysterier. De har inget mänskligt fattbart motiv, ingen orsak och ingen avsikt utöver den att tjäna Ondskan och, tyvärr mera sällan, Godheten.

Att använda sig av Ondskan som rekvisita i en tv-underhållning ”för hela familjen”, det är inte bara anings- och smaklöst – det kan också vara farligt. Ondska är ingenting att leka med. Ingenting att snaska i sig tillsammans med smågodiset. Å andra sidan så har vi för länge sedan avskaffat Djävulen och ersatt honom med en övertro på den naturliga Godheten, framodlad med den sociala ingenjörskonsten ”som åt alla lycka bär”.