Kvinnor födda i Afrika söder om Sahara och Latinamerika drabbas av förlossningskomplikationer femtio procent mer än svenska kvinnor, visar en rikstäckande undersökning från Karolinska institutet. Också kvinnor från i Iran och övriga Asien drabbas i trettio procent större utsträckning av komplikationer vid förlossning. Vårdens strukturer gör att de utlandsfödda kvinnorna inte får lika god vård som stora grupper av svenskfödda, observerar forskaren och barnmorskan Eva Robertson som har genomfört studien.

–Det råder en strukturell diskriminering, där du ska passa in i mönster för att få fullgod service och bli lyssnad på, säger Eva Robertson, lektor på Sophiahemmet, som har arbetat kliniskt och träffat kvinnor av över hundra nationaliteter i Lund.

Forskning visar att vårdpersonalen har lättast att förstå och kommunicera med människor som liknar dem själva och är inte medvetna om att stora grupper av vårdtagare utesluts. Medvetandet om problemet är lågt, menar Eva Robertson.

–Det är få i vården som känner igen problemet men många utlandsfödda kvinnor som upplever det.

Vanliga komplikationer är större blödningar, ett utdraget förlossningsförlopp, stora bristningar och komplikationer i samband med kejsarsnitt. Många hade kunnat undvikas om kvinnan hade fått en bättre kontakt med vården, tror Eva Robertson.

För svenskfödda kvinnor gäller generellt att ju fler besök de gör på mödravården under graviditeten desto lägre blir risken för komplikationer vid förlossningen. Men för utlandsfödda förblir risken hög trots många besök, visar studien.

–Det tyder på att kommunikationen brister kring kvinnans problem. Det kan bero på att vården inte lyssnar av henne men också på att kvinnan skulle behöva mer tid att bygga upp tillit, säger Eva Robertson.

Det kan vara känsligt för kvinnan att tala om sin oro och svårt att uttrycka den på ett annat språk. Många kvinnor från låginkomstländer har med sig dåliga upp- levelser av förlossningar från sina hemländer och känner rädsla.

–För att vi ska kunna ge en likvärdig vård till alla vårdtagare måste problemen uppmärksammas och resurser omfördelas. Inledningsvis behövs mer tid för att man ska hinna lyssna på kvinnorna, anser Eva Robertson.

På Socialstyrelsen finns det inte planer på att se över utlandsfödda kvinnors situation i mödravården. På tillståndsenheten ser man inte fler anmälningar från utlandsfödda kvinnor bland de ärenden som gäller komplikationer kring förlossningar.

–Vi har inga indikationer på att de här problemen skulle föreligga, säger Gunilla Hulth-Backlund, enhetschef på utvecklingsenheten.