Kort efter att katastrofkommissionen hade redovisat sina slutsatser utifrån de så kallade tsunamibanden, ändrade riksdagen sekretesslagen och hemligstämplade materialet i sin helhet, enligt Ekot. Sekretessen ska gälla i högst 70 år. På banden finns regeringskansliets datatrafik lagrad från tiden för tsunamikatastrofen – både privata och offentliga handlingar. I vanliga fall hade privatpersoner kunnat få se en lista över vilken information som finns lagrad, och från den begära ut de handlingar som var offentliga.

– Men en sådan lista hade gett en så komplett bild av all kommunikation inom regeringskansliet att det hade varit fritt fram för en främmande makt att kartlägga hela regeringskansliets inre liv, säger Anders Hall som är stabschef på justitiedepartementet.

Därför har en enig riksdag nu, efter initiativ från konstitutionsutskottet, sekretessbelagt alltihop, med motiveringen att de delar som är offentliga redan finns tillgängliga på annat håll. Det anses därför inte skada offentlighetsprincipen.

Men tryckfrihetsexperten Anders R Olsson är kritisk. Han har länge varnat för att den ökade elektroniska lagringen av information håller på att urholka offentlighetsprincipen.

– Det här ligger helt i linje med den utvecklingen. Rent juridiskt blir materialet offentligt i det ögonblick man beslutar att samla in det. Det är inte upp till myndigheten själv att bestämma vad folk sedan får lov att utvinna ur det, säger han.

Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet, tycker å sin sida att sekretessbeslutet är helt rätt. Den bild som materialet hade kunnat ge över regeringens förehavanden skulle kunna skada rikets säkerhet.

– Men det jag tycker är lite ironiskt är att regeringen nu själv har fått erfara effekten av det som man vill påtvinga landets privatpersoner – nämligen att tillåta myndigheter att lagra all teledata. Den som har en sådan överblick får en bättre bild av dig än du själv har, säger Wilhelm Agrell.