Det måste vara svettigt på Konstfack nu. Jag menar, de tycker väl att de måste hitta nya tabun och lagar att bryta för att på så sätt skapa ännu mera Stor Konst. Den allmänna ilskan över självmordssimuleringen på S:t Göran och klotterakrobatiken i tunnelbanan blev ju så omfattande att den inte kan betecknas som annat än en braksuccé. Sådant lockar till uppföljning. Att vara missförstådd i sin tid är fröet till verklig berömmelse, säger de sig säkert.

Att spreja på kakelväggar och skrika på psykakuten är dock att välja den lätta vägen. Någon annan, läs skattebetalarna, skulle enligt projektplanen stå för notan. Tänk om Konstfackarna istället skulle ge sig på att bryta sociala regler och sedan försöka göra konstverk av det. Då skulle det kosta lite mer personligen, vilket kunde passa bra för dem som vill bli lidande konstnärer.

I min oändliga godhet och min strävan att föra konsten framåt, uppåt och bortåt, bjuder jag här Konstfack på några projekttips (fast ni kan kalla dem ”konceptuella konstruktioner” om det känns bättre). Jag har gett dem engelska namn – för vi siktar väl på den internationella marknaden!?

Blue queue. Först vill jag påminna om klassikern tränga sig före i en kö. Objekt och tidpunkt bör väljas med omsorg. Att ställa sig före två pensionärer i en bankomatkö på en onsdagseftermiddag är knappast ett steg framåt för konsten. Jag tänker mig en krogkö i Stockholm natten mellan fredag och lördag. ”Nu vi är talande”, som engelsmännen säger. Det skulle ge konststudenten en del nya färger på ansiktspaletten!

Ticket to ride. Här är idén att Konstfack säljer falska biljetter på nätet till ett eftertraktat fotbolls- eller hockeyderby och sedan står en student där utanför arenan med en skylt som säger ”Det var jag som sålde fulbiljetterna. Gör en kulturinsats! Kom och diskutera med konstnären!”

Projektet är avsett att handgripligt demonstrera hur vida kulturramarna är för somliga individer och installationen bör också få höga poäng på skalan konstnärens offer för sitt kall.

Eftersom många författare koketterar med ett fotbollsintresse slås här också en bro till litteraturen. Troligen bidragsberättigat.

Gäss we can. Mitt tredje projektförslag genomförs lämpligen på Sergels Torg. Konstnären, utklädd till Nils Holgersson, medför en flock gäss och plockar dem levande på dun och fjädrar. Allmänheten inbjuds att uttrycka sina åsikter fritt och kreativt. Utöver fjädrar bjuder Konstfack på tjära. Det kan bli en härlig performance där konststudenterna kan undersöka liiidandet , inklusive sitt eget, i en globaliserad värld, utsugningen av fjäderfä i främmande länder och alltings relativa jävlighet– bildligt talat en frustande simtur i konstens breda bassäng, där vågorna går höga i en blinkning åt havets vita gäss, och där deltagarna ger sitt yttersta ända in i kacklet.

Added art. Detta projekt är inte riktigt färdigprocessat, men går ut på att, i konstnärligt syfte förstås, provocera korrektheten genom att av handlarna kräva matvaror med så många tillsatser som möjligt. Rör inte mitt E-nummer!

Konstfuck. Här föreslår jag att tre studenter och en gris … aj, då jag ser att spalten tar slut just här. Sorry.