Den som räknar på fingrarna upptäcker att Mona Sahlin har haft uppemot tio ministerposter, och dessutom varit partisekreterare.

Hon har gjort nästan allt i svensk politik, men på ett mirakulöst sätt lyckats undvika Almedalsveckan. När hon väl kom dit hade den borgerliga alliansen i praktiken lämnat walkover: kristdemokraternas Göran Hägglund är den enda borgerliga partiledare som talar i år.

Det är knappast brist på erfarenhet som gör att Mona Sahlin då väljer att hålla en låg profil, trots att motståndarna gjort henne till veckans stjärna och skänkt henne ett stort utrymme.

Istället handlar det om de tre faktorer som begränsar Sahlins handlingsutrymme.

* Medvinden. Socialdemokraterna har varit ohotade i opinionsmätningarna sedan strax efter valnederlaget. Det är behagligt i värmen från de fina siffrorna, och varför laga något som inte har gått sönder? Förändringstrycket inom partiet är kort sagt inte särskilt starkt.

* Moderaterna. "De nya moderaterna" vann valet på att vara bättre socialdemokrater än socialdemokraterna. Ingen vet varför regeringen tappar stöd, men en gissning att mittenväljarna som korsade blockgränsen har blivit besvikna.

* Mandatet. Mona Sahlin var inte partiets drömkandidat och valdes inte för att hon stod för en specifik politisk linje. Men hon representerade något annat än Göran Perssons toppstyrning. Och utan toppstyrning är det svårt att snabbt presentera nya positioner.

Några substantiella nyheter presenterade inte oppositionsledaren på Gotland, men kanske en förnyelse i ämnesvalet. Redan i sitt installationstal i mars tog Sahlin upp ungdomsfrågor som piercing, sms-mobbing och ätstörningar och frågade: "Var kommer barnen in?"

"I Almedalen" visade sig vara det rätta svaret, åtminstone om man räknar de två SSU-are som kallats in för att prata politik med s-ledaren på scenen. Men Mona Sahlin lovade också att partiet i höst ska tillsätta en "ungdomspanel" med 30 ungdomar som ska få påverka politiken.

Och då ska inte alla vara SSU:are lovade Mona Sahlin vilket gav upphov till två elaka Almedalsskämt: "Det finns ju inte så många SSU:are" och "Det finns ju inte så många SSU:are som kan hålla sams".

Socialdemokraterna och moderaterna blev i höstas nästan jämstora bland förstagångsväljarna. Men i två av de fyra föregående valen har moderaterna varit större än socialdemokraterna i den här gruppen. Båda partierna anser sig alltså ha röster att vinna i den här gruppen.

Den första verkliga prövningen av socialdemokraternas förändringsvilja får nu vänta till november. Partiet ska ge besked om skolpolitiken har varit tillräckligt inriktad på kunskapsförmedling.

Mona Sahlin tycker inte det, och då får vi veta om partiet håller med.

Göran Eriksson

08-13 56 17

goran.eriksson@svd.se

Fler artiklar