Siffrorna kommer ur en granskning av alla alkoholrelaterade dödsolyckor under 2005. Undersökningen, som är utförd av Vägverket konsult på uppdrag av försäkringsbolaget if, visar att 84 personer omkom i totalt 75 olyckor detta år. Nära 30 procent, eller 25 av de förolyckade, är passiva medtrafikanter, det vill säga passagerare, fotgängare, och förare av andra fordon som blivit ihjälkörda av de rattfulla.

–Det är förfärligt många men samtidigt överraskar siffrorna inte. Polisen har aldrig gjort så många utandningsprover som man gör nu, och det görs väldigt mycket bra arbete med rattonykterhet, men det räcker inte, säger Claes Tingvall, trafiksäkerhetsdirektör på Vägverket.

Mellan en tredjedel och en fjärdedel av dödsolyckorna årligen orsakas av rattonyktra förare, trots att endast 0,2 procent av befolkningen kör med alkohol eller andra droger i blodet. Dödsolyckorna på grund av rattfylleri har dessutom ökat med 12 procent i Sverige i förhållande till övriga olyckstyper, enligt Europeiska trafiksäkerhetsrådet. Både NTF och Vägverket anser att orsaken till ökningen är att svenskarna dricker mer alkohol.

Av den andel som kör ihjäl sig onyktra har en klar majoritet grava alkoholproblem sedan tidigare, enligt Claes Tingvall.

–Många av dem är kända som alkoholister av vänner, arbetsgivare och familj. Det är inte ovanligt att folk i omgivningen säger att ”detta har vi väntat på länge”. Varför har de inte agerat då? undrar Claes Tingvall.

En av de missbrukare som lyckats bli kvitt sitt alkoholberoende, och därmed sin vana att köra berusad, är Annika Hansson. När det var som värst kunde hon ha druckit en liter sprit innan hon satte sig vid ratten. Annika Hansson har nu, efter många års drickande, varit nykter alkoholist i tio år.

–Som tur var skadade jag aldrig någon när jag körde, trots att jag skjutsade mina barn till träningar och annat i flera år när jag var berusad. En morgon körde jag hela min dotters handbollslag i buss, trots att jag hade druckit hela natten, säger Annika Hansson.

Då hon drack upplevde aldrig Annika att hon gjorde något fel. Att köra var en metod att maskera att hon hade problem med alkoholen, ett tankesätt hon tror är vanligt bland alkoholister.

–Det är så lätt att hitta på ursäkter. Själv undvek jag dem som märkte att jag inte var nykter. Det var inte svårt att hitta smitvägar, säger hon.

Claes Tingvall tycker att alkolås behövs som komplement till övervakning och markeringar från samhället för att få bukt med problemet med onyktra förare.

Hans Norbeck, vd för NTF i-Stockholms län, går steget längre och anser att obligatoriskt alkolås är det enda sättet att bli av med rattfyllorna.

–Människan är inte tillräckligt duktig på att följa regler helt enkelt. Vi kan ha rätt attityd, men fel beteende. Det finns knappt en svensk som tycker att det är okej att dricka och köra, ändå gör ungefär 20000 det per dygn. I den spontana situationen, när exempelvis den sista bussen har gått och man har druckit, händer det att folk tar bilen i alla fall oavsett om de har rätt inställning i grunden, säger Norbeck.

Men Annika Hansson, som idag föreläser om sin tid som rattonykter, tror inte att alkolås är hela lösningen.

–Missbrukare lyckas ofta få hjälp av sina familjemedlemmar som i många fall vill skydda dem. Det vet jag av egen erfarenhet. Missbrukarna kan lätt ordna så att någon i familjen eller en kompis blåser i alkolåset åt dem. Jag tror mer på en kombination av alkolås tillsammans med information, säger Annika Hansson.