En ny folkomröstning om euron bör hållas våren 2010. Det anser Birgitta Ohlsson, folkpartiets utrikespolitiska talesman, som vill att den egna regeringen snarast ska ”våga” spika ett datum.
Inför riksdagsvalet 1985, när Birgitta Ohlsson just fyllt tio, delade hon ut sina första valsedlar för folkpartiet. Partiledaren Bengt Westerberg var idol.

Sedan dess har den liberala ideo­login försummats och tunnats
ut, tycker hon. Kravretoriken – från sänkt straffrättsålder till obligatoriska gynkontroller – är ”sorglig”.
– Jag har vuxit upp med det här partiet, och älskar det så mycket. Det är väl därför jag har varit så arg när folkpartiet gått i en riktning jag inte tycker om. Vi behöver ingen Messias, utan en svensk liberal Kennedy.

Näste partiordförande heter, av allt att döma, Jan Björklund. Skolministern hör till kravliberalismens främsta företrädare, vilket ger honom en uppförsbacke,enligt Birgitta Ohlsson.
– Jag och Jan har inte alltid delat
samma åsikter, men vi har alltid respekterat varandra mycket, och har väldigt lika syn på det här med att leverera i politiken. Jag gillar vår tydliga skolpolitik och tuffa
arbetslinje, men bilden måste kompletteras.

Jan Björklund har ”ett gigantiskt stort ansvar” att bli hela partiets ledare, förklarar hon. Det handlar om allt från image till språkbruk och politisk färdriktning.
– Det här tror jag att han är väldigt medveten om.
Många vill ha Birgitta Ohlsson som ny andra vice ordförande. Hon är smickrad och hedrad, men avslöjar inte hur hon ställer sig till att ingå i ledningen. Grundfilosofin är dock att kvinnor ska tacka ja till makt om de erbjuds den.

– Men man måste få livet att gå ihop. Jag har ju många maktpositioner i folkpartiet nu.
Sedan i höstas är Birgitta Ohlsson utrikespolitisk talesman. Hon har just återvänt från Israel; att resa mycket i jobbet är en tjänste-
plikt. Utrikespolitiken ska vara ”glasklar värderingsmässigt,
modig i handling och aktivistisk på fält”. Och med alliansregeringen ser Europavännen Birgitta Ohlsson ljust på framtiden:
– Vi är fyra partier som gillar EU och har visioner. Tidigare
regering hade ett parti som var halvhjärtat för och två partier som ville gå ur.

Hon är, liksom sitt parti, stark anhängare av euron. Svenskarna
röstade nej till valutaunionen 2003, men nu vill Birgitta Ohlsson lyfta frågan igen.
– Jag tycker att regeringen ska visa självsäkerhet och vilja, och våga sätta ett datum för en ny folkomröstning. Varför inte låta svenska folket rösta om euronvåren 2010? Då har det gått sju år, det svenska ordförandeskapet är avslutat, och vi har haft en diskussion om unionens framtid.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har deklarerat att EMU-frågan inte kommer att aktualiseras
under mandatperioden. Men hans allianskamrat har en annan uppfattning.
– Ibland kan jag bli så trött på den svenska mentaliteten. Många svenskar älskar FN utan ett ord av kritik, men hatar EU på alla punkter. Vi är en del av Europa, oavsett om vi gillar det eller inte.

Vad är bra med euron?
– En gemensam valuta är bra för svenska företag, och för ekonomin. Det är också en symbol för att vi är en del av Europa, ocheuron förenklar väldigt mycket.
Folkpartiet är det parti som ivrigast förespråkar ett svenskt medlemskap i Nato. I Politikdirekt nyligen klargjorde försvarsminister Mikael Odenberg (m) att frågan inte står på dagordningen. Det nuvarande samarbetet med militäralliansen ”räcker långt för mig”, sade han.

– Det räcker absolut inte för mig! Jag tycker att vi ska gå med. Vi ska vara medvetna om att Natomedlemskap inte är en om-fråga, utan en när-fråga. Det kan dröja fem år, tio år eller längre, men det kommer att hända.

Hur ser du på försvarsministerns argument att ett Natomedlemskap saknar folkligt stöd?
– Det är ju för att vi aldrig
debatterar Nato. Alla partier lägger en våt filt över frågan.
I väntan på ett medlemskap vill Birgitta Ohlsson att Sverige snarast ska ansluta sig till Natos nya snabbinsatsstyrka, en politiskt kontroversiell fråga som regeringen ännu inte tagit ställning till.

– Vi har otroligt många kris- och krigshärdar runt om i världen, och snabbinsatsstyrkan kan ingripa mycket kvickare än FN.
I maj valdes Birgitta Ohlsson också till ordförande för kvinno-
förbundet, Liberala kvinnor.
Feminist har hon kallat sig sedan tidiga tonåren, något annat vore ”ideologiskt tjänstefel”. Hon beklagar att jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) inte använder epitetet, även om handling är viktigast.

– Man behöver en feministisk grundsyn för att kunna se hur samhället missgynnar kvinnor.
Men feminismen är satt på
undantag, anser hon, och betonar att det egna partiet inte längre kan leva på gamla meriter, som allmän rösträtt och pappamånad.
– Efter Bengt Westerbergs
dagar har det inte kommit så många radikala, spännande feministiska förslag.

Varför inte?
– Det handlar väl om att vi haft en partitopp som inte varit tillräckligt intresserad, om man ska vara krass. Vi måste skärpa oss.
Birgitta Ohlsson ser en hel hord av åtgärder framför sig, och riktar ett första krav mot Jan Björklund:
– Börja i tid. Inför jämställdhetsplaner redan i förskolan.

Lova Olsson

08-13 52 17

lova.olsson@svd.se

Fler artiklar