Det är den 17 december 2001. Jan O Karlsson är på väg hem från Luxemburg för att bli minister med ansvar för bland annat migrationsfrågorna. Under tiden har Anna Lindh, utrikesminister och departementschef, ansvaret. På sitt tjänsterum blir hon informerad om dagens mest känsliga ärende, avvisningen av de terrormisstänkta egyptierna.

– Polisen berättade att de har problem med transporten, det var ju bråttom. Men man hade blivit erbjuden hjälp från en väntjänst som sagt att de kunde arrangera en transport redan dagen därpå, berättar Eva Franchell.

Förstod Anna Lindh att denna ”väntjänst” innebar att CIA skulle sköta transporten?

– Det finns det olika meningar om. Jag menar att hon släppte frågan innan den brände till. Vilket inte är ovanligt i politiska förhandlingar. Dessutom var det inte hennes ansvar att hantera själva utvisningen, den sorterade under justitiedepartementet.

Samma dag, den 17 december, menar Eva Franchell att ärendet drogs för dåvarande justitie- ministern Thomas Bodström. Att han efteråt i intervjuer och vid konstitutionsutskottets granskning sagt att han blev informerad först efter jul skulle, enligt Eva Franchell, vara lögn.

Varför skulle Thomas Bodström ljuga?

– Det är inte min sak att svara på. Men jag är helt övertygad om att han hade full insyn.

– Jag kan heller inte förklara varför Göran Persson efteråt glidit undan hela den här affären. Redan dagen efter, det vill säga den 18 december, togs ärendet upp på regeringssammanträdet, där man tog det formella beslutet.

Det var igår, efter att Afton- bladet publicerat uppgifterna, som Eva Franchell, en gång Anna Lindhs pressekreterare, idag ledarskribent på Aftonbladet, valde att låta sig intervjuas av andra medier i ett ödsligt sammanträdesrum på Bonniers bokförlag.

Vad bevisar att du vet sanningen?

Eva Franchell rotar i sin väska, letar fram ett mejl från justitie-departementet till UD, daterat klockan 16.12 den 17 december 2001, som bekräftar att ”hela Ju”, det vill säga de två rättscheferna och justitieministern deltog ”vid beredningen”. Och att detta alltså skedde dagen innan CIA under de mest förnedrande former satte blöjor på de två egyptiska männen, fängslade dem till händer och fötter och till sist trädde tygpåsar över deras huvuden innan det amerikanska planet lyfte från Bromma flygplats.

Men detta mejl säger ju inte att man diskuterade avvisningen av de två egyptierna?

– Nej, men det finns andra uppgifter som bekräftar det. Jag har en hel packe papper hemma. Allt är offentliga handlingar som vem som helst kan läsa.

Har du också talat med Bodström och Persson?

– Det har jag inte gjort. Men jag har talat med andra som var med och tog besluten.

Och uppgiften att USA skulle inleda en handelsblockad mot hela EU om de två männen inte blev avvisade?

– Riktigt vad blockaden skulle bestå i vet jag inte. Men jag vet att man hade kontakt med amerikanska ambassaden. Möjligtvis fördes också direkta samtal mellan statsrådsberedningen och Washington.

Det Eva Franchell gjort, säger hon själv, är att få svar på det hon själv inte förstått.

– Låt oss vända på det. Tanken att Anna Lindh ensam skulle ta beslutet att avvisa de två männen, liksom att hon sedan skulle vänta med att berätta det för statsministern, är helt otänkbart. Hon var ju väldigt formell.

– Mitt yttersta mål är självklart att Anna inte ensam ska stå med ansvaret för detta brott mot folkrätten, den hon alltid slogs för.

Vad sa hon till dig?

– Jag har valt att inte lämna ut de personliga förtroenden som hon gav mig. Men jag minns att hon efter avvisningen kände sig grundlurad och anklagade sig själv för att ha varit så himla naiv.

Eva Franchell ser inget samband mellan utvisningen och mordet på Anna Lindh.

– Nej, nej. Däremot kan man väl säga att det efter mordet blev lättare för alla inblandade att utse en syndabock som inte kunde försvara sig.

SvD har förgäves sökt Göran Persson för en kommentar. Thomas Bodström har valt att ännu inte kommentera uppgifterna i Eva Franchells bok.

Karin Thunberg

08-13 50 00

karin.thunberg@svd.se

Fler artiklar