Blanka isar, ingen snö och några minusgrader – perfekta förhållanden för långfärdsskridsko kan tyckas.

Men det går definitivt inte att tumma på säkerhetstänkandet, manar nu Svenska livräddningssällskapet.

– Det har på många håll inte varit kallt tillräckligt länge för att isarna ska vara säkra. Det tar ofta rejält med tid innan isarna faktiskt blir bäriga, säger Karin Brand, generalsekreterare vid livräddningssällskapet till SvD.se.

Att isarna kan vara förrädiska även i januarikylan blev tydligt på fredagen. På kort tid har flera rapporter kommit in om allvarliga tillbud på isarna runt om i landet.

Två skridskoåkare i 70-årsåldern gick genom isen på Ekoln söder om Uppsala. Båda kunde ta sig upp själva ur vattnet innan räddningstjänsten hann fram, uppger Upsala Nya Tidning.

Tre personer – oklart om de var skridskoåkare – gick genom isen på två olika platser på isarna utanför Västerås, mellan Norra Björnö och Östra Holmen.

- Sjöräddningssällskapet gick ut med två svävare för att ta i land kvinnan, men kom tillbaka med tre personer. De hade gått igenom isen på ett annat ställe, men hade tagit sig upp själva och gått över isen till den här platsen, säger Sten-Erik Pettersson vid Sjöräddningscentralen till TT.

Dessutom inträffade ett tillbud då en hundägare gick genom isen utanför Karlskrona. Mannen var nedkyld men vid medvetande och fördes till lasarett, uppger TT.

Hur lång tid av kyla som krävs för att isen ska bli bärkraftig kan variera, bland annat efter vattendragets storlek.

Därför är det nu särskilt viktigt att själv kontrollera isens tjocklek, säger Karin Brand vid livräddningssällskapet.

– För sötvattensis gäller att det ska vara minst 10 centimeter kärnis för att det ska vara säkert. Sedan måste man ändå som vanligt se upp för inlopp och utlopp, säger hon till SvD.se.

Platser med vatten i rörelse kan alltid också betyda tunnare is – och därmed ökad risk. Vass, råk, bryggor, utlopp och uddar är några sådana platser man bör se upp särskilt för – oavsett kärnisens storlek på andra håll i vattendraget.

Saltvattensisar bör vara ännu tjockare för att det ska gå att lita på bärkraften.

– Saltet ”äter upp” isen nerifrån och måste därför åtminstone ha en kärnis på 15-20 centimeters kärnis, säger Karin Brand.

Annars gäller samma försiktighetsprinciper som alltid för de som vill ge sig ut på långfärdsturer.

Kunskap, utrustning och sällskap av fler vuxna personer – de tre hörnstenarna i livräddningssällskapets säkerhetstänkande på isarna.

När det gäller utrustning är det isdubbar, ispikar, en räddningslina och någon form av flythjälp – en räddningsväst eller en ryggsäck med ombyteskläder i vattentäta plastpåsar – som livräddningssällskapet pushar särskilt för.

Petter Forslund

petter.forslund@svd.se