– Jag är mätt på livet, vill inte fylla år en gång till. Nu vill jag få hjälp att somna in på ett värdigt sätt, säger Gerd Hagman när vi träffas i den ljusa och smakfullt inredda seniorlägenheten i Sköndal i södra Stockholm.

Hon är en osedvanligt pigg och alert 89-åring, utan påtagliga krämpor, förutom lite ont i ena höften efter ett fall för en tid sedan.

Ända upp i 80-årsåldern var hon aktiv som skådespelerska men nu har rampljuset definitivt slocknat. Men det är inte därför Gerd Hagman vill avsluta sitt liv.

Tanken att själv få bestämma när det är dags har hon burit på länge.

Livet har gradvis förlorat sin mening för henne. Sedan tvillingbrodern Bertil dog för sju månader sedan har behovet att få somna in för evigt fått en särskild aktualitet.

–Alla mina anhöriga och nästan alla vänner är borta. Jag har levt färdigt. Det räcker nu. Hit men inte längre, säger hon.

Hittills har dödshjälpsdebatten i Sverige enbart handlat om ifall läkare ska få påskynda döden hos redan svårt sjuka utan hopp. Debatten tog fart när en arbetsgrupp inom Statens medicinsk-etiska råd ville ge klartecken för läkare att få skriva ut läkemedel i detta syfte.

En tredjedel av läkarkåren har sagt ja till dödshjälp i denna form. Tidigare har också folkpartisten Eva Flyborg motionerat om en ny statlig utredning om dödshjälp. Socialminister Göran Hägglund (kd) har sagt nej men häromveckan bildade ett antal riksdagsledamöter ett partiöverskridande nätverk för att driva frågan.

Nu vill alltså Föreningen rätten till en värdig död gå ett steg längre.

I nästa nummer av föreningens tidskrift ”Bulletinen” tas frågan om införandet av ett så kallat livsslutspiller upp till debatt.

”Vi i styrelsen ställer oss positiva till tanken att legalisera dödshjälp för människor som känner att de levt färdigt”, står det bland annat i ett brev till de 2600 medlemmarna.

Gunnar Hagberg hänvisar till en redan pågående debatt i andra europeiska länder och att många medlemmar är otåliga och tycker att det händer för lite på området i Sverige.

–Många äldre tycker att deras livskvalitet försämrats dramatiskt. De hör sämre, ser sämre, har ont i leder och muskler och har svårt att förflytta sig. Många är också väldigt ensamma sedan vänner och nära anhöriga gått bort. Om man i det läget vill ha hjälp med att avsluta sitt liv på ett värdigt sätt ser jag inget fel med det, säger han.

Professor Barbro Beck-Friis, med 50 års erfarenhet av vård i livets slutskede bakom sig, upprörs av förslaget.

–Vinner den inställningen gehör hotas hela äldrevården. Hur ska äldre våga lita på sina läkare och vem ska kunna avgöra vad som är patientens verkliga vilja? undrar hon.

Den enda tillåtna vägen idag för äldre som inte vill leva längre är att sluta äta och dricka, en både lång och smärtfylld process. Läkare som skriver ut receptbelagda medel till patienter i denna situation riskerar att förlora sin legitimation.

Gerd Hagman har varit aktiv i Föreningen rätten till en värdig död från starten 1974. Nu vill hon att föreningen ska hitta en läkare som kan hjälpa henne till ett värdigt slut.

Hon vill sluta leva i tid, innan hon drabbats av stroke eller någon annan sjukdom som gör att hon inte kan kommunicera med yttervärlden.

Hon har talat med sina ”bonusbarn” och några få utvalda vänner om sitt önskemål och tycker att hon mött stor förståelse för sin inställning.

–Jag är väldigt aktsam för jag vill inte att någon ska känna någon skuld i sammanhanget, säger hon.

Hon känner lättnad över beslutet och talar nästan längtansfullt om döden som en befriare.

Med stor inlevelse berättar hon om avskedet av den älskade huskatten Matisse för ett par veckor sedan. Hur fint han fick somna in i hennes armar efter att ha fått några sprutor av personalen på Djursjukhuset i Bagarmossen.

–Jag kan faktiskt känna mig lite avundsjuk på husdjuren för att de får ett så fint och värdigt slut. Just så skulle jag själv vilja sluta mina dagar, säger hon.

Anna-Lena Haverdahl

08-13 56 49

anna-lena.haverdahl@svd.se

Fler artiklar