Adéle Sander fyller 16 år i höst. Det senaste halvåret har varit det stressigaste i hennes liv. Allt har kretsat kring läxor, prov och valet av gymnasieprogram till hösten.

–En del var stressade redan i åttan. Och nu i nian har jättemånga mått dåligt. Det har varit så mycket att man nästan tuppat av varje dag. Och sedan har man ändå svårt att sova för man tänker på något prov som väntar.

Vi träffas i deras radhuskök i Spånga, i västra Stockholm. Fast bara en av dem egentligen kan jämföra förr och nu, nickar de båda instämmande över uppgifter i SvD:s undersökning. Jo, de känner igen sig i en del.

–Det är nog jobbigare att vara ung idag, säger Marina Ribbing Sander. Det är ett annat tempo och tryck i hela samhället. Jag tror människor känner sig mer otrygga.

Det är ”press och stress och krav” som ligger bakom att unga mår dåligt idag, anser hennes dotter. Hon märker det på sig själv och alla runtomkring.

Vem är det som ställer alla krav?

–Föräldrar, kompisar, släkt, skolan. Och åtminstone tjejer ställer väldigt höga krav på sig själva. Man ska vara duktig, ha bra betyg, komma in på det man vill. Allt och alla ska vara så lyckade och perfekta på alla plan, säger Adéle.

Marina minns inte att det var så tufft.

–Jag tror det är mer individuellt nu. Min tonårstid var mer kollektivt tänkande. Det var skarpa linjer mellan idealen, med det yttre markerade man tillhörighet. Helveckad kjol och pärlhalsband eller velour och palestinaschal.

Gymnasiet kändes visserligen självklart att gå, men det fanns ingen press att gå vidare till en utbildning. Själv gick hon bland annat på konstskola och reste till Frankrike, idag arbetar hon som sektionschef på Svenska spel.

–Det var inte lika svårt att få jobb då som idag. Men framförallt fanns en optimism och en känsla av att allt ordnar sig, säger Marina.

Adéle går i musikskola och har sökt det estetiska programmet. Hon har ingen aning om vad hon ska göra sedan. Men fast de inte ens har börjat, oroar sig hon och kamraterna redan för framtiden.

–Vi pratar jättemycket i klassen om att de drar ned på komvux så man inte kan plugga upp ett ämne man fått godkänt i. Tänk om man kommer på senare att man vill bli advokat eller svenska- lärare och det krävs andra betyg, säger Adéle.

Hon och mamman verkar ha en öppen och nära kontakt. Ändå lär de sig lite nytt om varandras liv, där vid köksbordet.

–Va, rökte du? undrar Adéle förvånat som inte röker själv.

–Jo, i högstadiet stod vi där och tränade på att dra halsbloss. Alla rökte. Vi hade rökruta på skolgården. Där stod även lärarna med oss och rökte, det låter helt osannolikt idag, svarar Marina.

Själv hajar hon till när Adéle förklarar att det inte är några problem att köpa sprit om man har de rätta kontakterna.

–Alltså, jag har ju kompisar som vet, om jag skulle vilja. Men det är helt accepterat att vara emot sprit, att säga nej. Absolut.

Marina ger gärna samma råd inför framtiden till dottern som hon själv fick av sin mamma: Känn efter vad du vill, utveckla det, tänk efter vad du tycker är roligt. Adéles svar kommer direkt:

–Det är inte så mycket tid att tänka efter. Varenda dag ser man ju program om hur jorden förstörs och klimatet förändras. Om 45 år lever jag förhoppningsvis och då kommer jag och mina barn att bli påverkade på ett helt annat sätt än de blir som förstört.

Ytterligare en sak att oroa sig för, över alla generationsgränser.

Annika Engström

annika.engstrom@svd.se

Fler artiklar