Sprutbytesprogram hade varit ett effektivt motmedel, men landstingsrådet Birgitta Rydberg (fp) låter sig inte påverkas.

Så här långt tros cirka 25 personer ha smittas av samma typ av hiv i utbrottet som upptäcktes i höstas. Det är ungefär lika många nya hivfall som normalt upptäcks i Sverige under ett helt år bland intravenösa missbrukare.

I Malmö drivs sedan 20 år ett sprututbytesprogram för personer beroende av tung narkotika. Där har hivspridningen varit noll de senaste sju åren, med något enstaka fall de senaste femton åren. Detta trots att de regelbundet masstestar i genomsnitt 4 000 främst heroin- och amfetaminberoende patienter.

Stödet för att sprutbytesprogram fungerar mot spridning av hiv och hepatit är massivt, från forskarvärlden, via FN-organ, till europeiska och svenska myndigheter. De används i över 60 länder, bland annat Danmark, Norge och Finland.

Men ordföranden i Stockholms läns landstings hälsoutskott, Birgitta Rydberg (fp), ser inga skäl till att metoden ska användas i Stockholm. Att den skulle ha kunnat rädda någon av de nu drabbade från en för tidig död ser hon som en "väldigt hypotetisk möjlighet".

- Det kan ju också vara sexuellt överförd smitta, säger hon, och vill först se vidare utredningar innan hon accepterar att någon smittspridning via sprutor förekommit.

Enligt Rydberg är det effektivaste sättet att stoppa smittspridning bland intravenösa missbrukare i stället att få dem att sluta med sitt missbruk.