Det har varit en svart vecka för jämställdheten. En ny doktorsavhandling visar att kvinnors sämre psykiska välbefinnande till stor del beror på att de gör mer hushållsarbete – i snitt tre gånger mer än männen. För första gången sedan 1999 minskar också pappornas andel av vab-dagarna (vård av sjukt barn). Samtidigt bromsar deras uttag av föräldraledighet upp. Mer än vart femte barn som fyllde tre förra året hade en pappa som inte tagit ut en enda dag med föräldrapenning. Inte ens de tio dagarna vid förlossning.

Man brukar säga att det handlar om pengar.

Förra året föddes 107000 barn i Sverige. Bilhandlarna sålde 306000 nya bilar, drygt hälften av dem till privata köpare, med ett snittpris på runt 200000 kronor. Samtidigt lät papporna mammorna ta ut drygt fyra femtedelar av föräldraledigheten – ofta med hänvisning till att familjen inte hade råd med att mannen var hemma.

Folk får såklart göra vad de vill med sina pengar, konsumtionen är fri, men ibland är det svårt att förstå prioriteringarna.

200000 kronor delat på sex månaders pappaledighet blir 33000 kronor i månaden – så mycket mer än sina kvinnor är det nog få män som tjänar efter skatt. Idag lånar många pengar för att köpa bil – varför inte istället låna för att pappa ska kunna vara hemma?

För få åtgärder skulle förbättra livskvaliteten för så många som en lika delning av föräldraledigheten. Barnen skulle få en bättre relation med sina pappor. Och papporna skulle på köpet få en bättre hälsa, enligt en undersökning. Det skulle dessutom göra under för våra kärleksrelationer och mirakel för skilsmässostatistiken.

Idag väljer vi slentrianmässigt att låta kvinnorna stanna hemma med barnen, utan att tänka på konsekvenserna. Barnen kommer främst, säger vi, men glömmer att föräldraskapet sträcker sig betydligt längre än de första 12–18 månaderna.

Resultatet blir att vi etablerar ett mönster som kommer att följa oss resten av livet: Den som handlar barnets kläder det första året kommer att fortsätta vara huvudansvarig för klädfrågan. Den som finns där för tröst i början kommer även fortsättningsvis vara den som barnet kommer till för att tanka kärlek. Och gissa vem som sedan får jobba deltid och stanna hemma från jobbet med sjukt barn?

Det här gör att kvinnor som grupp betraktas som mindre pålitlig arbetskraft än män. Vi tjänar 20 procent mindre än männen. Och har större chans att få jobbet vi söker om vi sätter en påse på huvudet (det finns forskning som visar att om man anonymiserar ansökningarna ökar kvinnornas chanser).

Dessutom blir vi sura. Varje år skiljer sig 20000 par i Sverige. Tre av fyra skilsmässor sker på kvinnans initiativ och vanliga orsaker är att hon tycker att mannen gör för lite hemma, prioriterar bort familjen och inte respekterar henne. Nämnde jag att småbarnspappor jobbar mest övertid av alla grupper på arbetsmarknaden?

Förra året föddes 107000 barn i Sverige. Bilhandlarna sålde 306000 nya bilar. Mitt tips: Strunta i bilen och satsa på pappaledigt. Det är garanterat en bättre investering.