Trygg, tillgänglig, respektfull - och av god kvalitet. Så ska den svenska hälso- och sjukvården vara. Lagen slår också fast att hela befolkningen ska få vård "på lika villkor".

Men det kravet uppfylls inte, konstaterar nu Stockholms sjukvårdslandstingråd Filippa Reinfeldt (m), som också leder den arbetsgrupp som ska ta fram moderaternas nya sjukvårdspolitik inför valet 2010.

–Vi erbjuder inte alla invånare i landet en jämlik vård. Om man har en viss diagnos måste man bo i rätt län för att få den för sina besvär eller behov rätta behandlingen, det rätta läkemedlet eller den kortaste väntetiden, säger hon.

Trots vårdgarantin är det stora skillnader i tillgänglighet mellan landstingen, visar den senaste sammanställningen från Sveriges kommuner och landsting, SKL. Andelen patienter som fått vänta längre än 90 dagar på en behandling varierar mellan 11 procent (i Kalmar) och 46 procent (i Jämtland).

–Ingen gagnas av att människor tvingas stå i kö och vänta, säger Filippa Reinfeldt.

Regeringen vill därför lagstifta om den nationella vårdgarantin, som i dag regleras i en frivillig överenskommelse mellan SKL och staten. En utredare har fått i uppdrag att ta fram ett konkret förslag.

–Vi anser också att man ska ha en rättighet som patient att vända sig till en annan vårdgivare om vårdgarantin inte uppfylls. Det ska bakas in i lagstiftningen.

I en delrapport som offentliggörs inför moderaternas framtidskonvent i slutet av november föreslår arbetsgruppen att vårdgarantin ska utvidgas. Även provtagning och utredning ska få lagstadgade maximala tidsgränser, anser Filippa Reinfeldt.

–Det handlar om att titta på hela förloppet, från det att patienten insjuknar eller skadas till att han eller hon får adekvat behandling eller sjukvård.

Även på dessa områden är skillnaderna mellan olika landsting stora, berättar hon.

–Det är inte rimligt om en utredning tar två månader någonstans i Sverige, och uppåt ett år någon annanstans.

För att uppnå hälso- och sjukvårdslagens krav om vård på lika villkor öppnar den moderata sjukvårdsgruppen också för att lagreglera vilken typ av hjälpmedel och läkemedel en patient ska ha rätt till.

–Läkemedel blir en allt viktigare del i hälso- och sjukvården, eftersom det i dag finns relativt sett billiga läkemedel som ersätter operationer. Losec är ett oerhört bra exempel på det.

Men ofta måste en person bo i "rätt landsting" för att få ta del av den bästa behandlingsformen, förklarar Filippa Reinfeldt. Det gäller exempelvis patienter med svår reumatism, som skulle behöva ett biologiskt läkemedel, som är dyrare än andra.

–Det här handlar om personer som har svårt att lyfta en kopp kaffe eller knäppa en knapp i en blus eller skjorta. Men det är dubbelt så enkelt att få tillgång till ett biologiskt läkemedel om man bor på Gotland, jämfört med om man bor i Västernorrland. Det är ett jättebekymmer, säger Filippa Reinfeldt.

Enligt Anne Carlsson, ordförande i Reumatikerförbundet, har de biologiska läkemedlen inneburit en revolution för många reumatiker.

–Jag vet medlemmar med barnreumatism, som har varit i behov av hemtjänst, suttit i rullstol och varit sjukpensionär. När de fått biologiska läkemedel har de gått ur rullstolen och börjat jobba.

Att, som m-gruppen föreslår, ge patienter rätt till läkemedel inom ramen för vårdgarantin vore "fantastiskt", tycker Anne Carlsson.

–I dag är det väldigt ojämlikt i Sverige, tyvärr. Men läkemedel är en del av hälso- och sjukvården. Likaväl som jag får ett kirurgiskt ingrepp om jag är i behov av det, likaväl ska jag kunna få ett läkemedel om jag är i behov av det.

Lova Olsson

08-13 52 17

lova.olsson@svd.se

Fler artiklar