På Grimstaskolan i Vällingby får eleverna sin frånvaro inskriven i terminsrapporterna. Där står det exakt hur många minuter de varit borta, och om det ansågs vara giltigt eller ogiltigt.

– Det är bra att jag själv får veta hur mycket jag varit borta men att även föräldrarna får veta det. Jag kanske tänker att jag bara varit frånvarande två dagar under hela terminen, men när jag ser hur många minuter det är så känns det som jag varit borta mycket, säger Andreas Johansson-Rourinen.

I våras förekom Stockholms stad det regeringsförslag som SvD skrev om under onsdagen och införde frånvarorapport i terminsbetygen. Men niondeklassarna på Grimstaskolan har sin åsikt klar: de som skolkar kommer fortsätta göra det.

De får medhåll från högre ort. När SvD ringer runt till 25 slumpvis utvalda rektorer på kommunala högstadie- och gymnasieskolor runt om i Stockholm blir svaret entydigt.

Bara fyra av de sexton rektorer som hunnit införa systemet uppger att det gett effekt. På de nio skolor som står på kö för att dra igång inrapporteringen är det bara en enda rektor som är positivt inställd till reformen.

– Skolk brukar vara en indikator på att någonting annat är fel. Det är ofta en mer komplicerad problembild och det krävs en organisation runt barnen för att hantera det. Siffran är inte så intressant. Det är viktigare hur man hanterar det när det upptäcks, säger Patrik Johansson, biträdande rektor på Globala gymnasiet.

Birgitha Sahlin, biträdande grundskolechef i Stockholms stad, är inne på samma linje. Enligt henne är skolkredovisningen en ”bra och tydlig markering”, men som blir fullständigt verkningslös om man inte kombinerar den med andra åtgärder.

– Personligen tror jag inte att ett dokument som man får i handen vid slutet på läsåret har någon betydelse. Det är möjligtvis ett kvitto på hur året har varit, men ingenting som ensamt motverkar skolkandet, säger hon.

En slutsats som hon delar med rektorerna. Flera av dem återkommer till att det ”nog inte riktigt är så här enkelt” att bli av med skolkproblemet.

Och de får, inte helt oväntat, medhåll av oppositionen. Enligt dem så har Jan Björklund valt ”den enkla utvägen”.

– Det finns ju en anledning till att barn och ungdomar skolkar, till exempel att de mår dåligt eller inte trivs i skolan. Det är någonting som man måste lösa under resans gång; under terminerna, och inte genom att hota med att skriva in frånvaron i betygen, säger Maria Granlund, socialdemokraternas skolpolitiska talesperson och vice ordförande i riksdagens utbildningsutskott.

Hon ser andra lösningar: bättre kommunikation med föräldrar, snabba insatser när någon har ogiltig frånvaro och i vissa fall också kontakt med sociala myndigheter.

– Många gånger är skolk förknippat med väldigt stora sociala problem. Att bara skriva in en siffra i ett betyg i stället för att faktiskt åtgärda problemen kan snarare få en tvärtomeffekt, säger Maria Granlund.

På en punkt verkar dock oppositionen och regeringen vara överens: skolk är ett otyg som på ett eller annat sätt måste bekämpas. Vilket också leder fram till ett annat tydligt resultat från rundringningen bland de 25 Stockholmsrektorerna. De håller nämligen inte med politikerna om att skolk är någonting omfattande och förödande. En förkrossande majoritet svarar i  stället nej på frågan: ”är skolk ett stort problem på er skola”.

– För den enskilde eleven är det naturligtvis ett bekymmer. Men att det skulle vara ett generellt och stort problem, det tycker jag inte, sammanfattar en av rektorerna.

Negra Efendić

08-13 52 84

negra.efendic@svd.se

Fler artiklar