Blir det signalkräftor ikväll?

Det är förstås det givna skämtet när regeringen idag återsamlas på Harpsund för budgetöverläggningar och den traditionella kräftskivan.

Signalspaningen är nu nämligen en värre plåga för regeringen än den sedvanliga dragkampen mellan partiledarna, fackdepartementen och finansministern inför höstbudgeten.

Hög inflation, låg tillväxt och en svalare arbetsmarknad är fenomen som regeringen har förutsett, och går något att lösa med statliga pengar har finansminister Anders Borg resurserna att göra det.

Kassavalven är så sprängfyllda att Riksrevisionen har ifrågasatt om regeringen vet vad pengarna ska användas till.

Den politiska huvudkonflikten i regeringen är i stället densamma nu, som den var före sommaren. Är den nya signalspaningslagen förenlig med rättstatliga principer om enskildas rätt till personlig integritet?

Den 18 juni lyckades de borgerliga partiledningarna piska lagen igenom riksdagen, trots stor tvekan och motvilja hos flera enskilda ledamöter. Under sommaren har flera ångerfulla folkpartister sagt sig vara beredda att ändå rösta med oppositionen i höst.

Och centerpartiets nya förslag, som SvD kunde berätta om på torsdagen, innebär i praktiken att en enig riksdagsgrupp nu är motståndare till att låta FRA:s spaning omfatta kommunikation där svenskar är inblandade.

För att det ska kunna tillåtas måste regelverket utredas ytterligare, och då utesluter centerpartisterna inte att det ska krävas brottsmisstanke eller domstolbeslut. Den modellen skulle i så fall hamna nära de regler för signalspaning som socialdemokraterna har krävt.

Folkpartiets särskilda FRA-grupp försäkrade igår också att man vill arbeta för att begränsa spaningen på kommunikation mellan svenskar.

Den borgerliga reträtten är alltså i full gång, och den leds av de två regeringspartier som sedan några år är involverade i en sorts svartsjukedrama runt den liberala positionen i svensk politik.

En folkpartist var i juni ensam bland de borgerliga om att rösta nej till FRA-lagen i riksdagen. Och det upproret gladde de folkpartister som inte gillar bilden av att partiet är på väg att överge liberalismen för batong- och kravpolitik.

Centerförnyelsen under Maud Olofssons ledning har i hög grad handlat om att muta in liberala positioner, som ibland tidigare innehades av folkpartiet. Men när både center- och folkpartiledningarna ställde sig bakom FRA-lagen visade det sig alltså att de grovt hade missbedömt stämningarna i de egna leden.

Det nya centerpartiet var dopat upp till öronen med liberalism, och där liksom i folkpartiet har FRA-förslaget väckt ett mycket starkt ideologiskt motstånd.

Det är tydligen inte så lätt att överge liberalismen.

I FRA-frågan klarade Maud Olofssons och Jan Björklund inte att läsa av opinionen i de egna partierna, och nu tävlar de om att minimera skadorna.

Det är det som hela alliansregeringen får betala för nu, när frågan fortsätter att skymma all annan politik.

Säkert grämer det statsministern och moderatledaren Fredrik Reinfeldt, som har lyckats hålla sina egna FRA-kritiska liberaler mycket kort.

Göran Eriksson

08-13 56 17

goran.eriksson@svd.se

Fler artiklar