Lite drygt tio procent av den svenska vården drivs redan i privat regi. Det är en kraftig ökning, en fördubbling på 15 år. Och flera hundra miljarder ligger i potten. Vårdföretagarna, som organiserar cirka 1800 bolag med 45000 anställda runt om i landet, har som mål att komma upp till 25‑procent privat driven vård till 2012 och 50‑procent ett antal år senare.

–Vi tror att en mångfald entreprenörer förbättrar tillgängligheten, att vi kan få bort en del av luften i vårdsystemet och att patienterna helt enkelt vill ha mer valfrihet. Kommande generationers patienter accepterar inte vad som helst utan vill ställa krav, säger Anne-Sophie Sjöberg, ordförande i Vårdföretagarna.

En förutsättning är tillåtande politiker och sedan valet 2006 har Vårdföretagarna fått utdelning. Med en borgerlig regering och fler alliansmajoriteter i många landsting har dörrarna öppnats för nya privatiseringar.

Det ska avknoppas, utmanas, upphandlas och fri etablering ska införas. Det går så fort att till och med Anne-Sophie Sjöberg höjer ett varnande finger.

–Den politiska viljan är så stark att avknoppningarna inte alltid sköts så bra. Vissa verksamheter säljs alldeles för billigt, långt under vad som är marknadsmässigt. Det är nog inte fel att säga att skattebetalarnas investeringar reas ut ibland.

Hon är även kritisk mot flera ”usla” upphandlingar som bara handlat om det lägsta priset istället för att hitta entreprenörer med den bästa kvaliteten.

Och hon håller ett öga på fenomenet att små företag eller personalkooperativ ofta köps upp av stora vårdjättar, varav flera är riskkapitalbolag med utländska ägare.

–Vi vill ju i första hand ha mångfald och inte privata monopol. Därför är det viktigt med sunda villkor i den här branschen som fortfarande är ganska omogen.

Någon risk med att gå från en offentlig till en mer privat driven vård ser hon inte. Men hon vill inte döma ut den landstingsdrivna vården, som enligt många mätningar håller världsklass.

–Utom när det gäller tillgängligheten. Men det är en naturlig utveckling att gå mot större valfrihet och mångfald.

Sjukvård och äldreomsorg ska betalas via skatten, betonar hon. Men med en allt åldrande befolkning tycker hon att man måste våga diskutera privata tilläggsförsäkringar‑–‑skattepengarna kommer inte att räcka till allt. Men det är viktigt att inte blanda ihop försäkringspatienter och vanliga patienter, något som alliansen gett klartecken till.

–Det rör till det. Samtidigt som vi har långa vårdköer blir det svårt att pedagogiskt förklara att försäkringspatienter kan få snabbare vård än andra, särskilt på sjukhusen.

Inom socialdemokratin finns en självkritik mot den egna vårdpolitiken, att det i vissa landsting fortfarande är totalstopp för privata utförare. Landstingsrådet i Kalmar, Anders Henriksson (s), efterlyser bejakande av nya privata aktörer och patienternas egna val.

–Det betyder inte att man ska ha fri etableringsrätt, men vi får inte låta ideologin hindra alternativa vårdformer. Vi måste rycka till oss initiativet i vårdfrågorna, säger han.

Ylva Johansson (s), sjukvårdspolitisk talesperson, påpekar att det egentligen inte finns några studier som visar att privat vård är bättre än offentlig. Hon anser ändå att socialdemokraterna numera har en politik som är öppen för privata alternativ. Undantagen är bara universitetssjukvården.

–Vi tittar också mycket på vad man gör i Kalmar. Förebyggande vård och att patienterna får välja är viktigt. Det är också intressant med deras bonussystem för personalen och olika garantier till patienterna. Exempelvis att få akutvård inom max tre timmar och att få provsvar inom högst 14 dagar, säger hon.

Anne-Sophie Sjöberg hoppas mycket på att den politiskt laddade frågan om privat kontra offentlig vård kan läggas åt sidan.

–Då slipper vi alla tvära kast i vården när en ny majoritet hela tiden ändrar förutsättningarna.

Sveriges största bransch

• Sjukvården och äldreomsorgen är Sveriges största bransch. Den omsätter varje år omkring 350 miljarder. Cirka 11 procent drivs i privat regi, mest inom äldreomsorgen och i primärvården. • Socialstyrelsen och länsstyrelserna står för tillsynen, men det finns förslag om en nationell oberoende utvärdering av vård och omsorg.