Spänningarna släpper. Mina axlar sjunker ner. Mitt sinne fylls av harmoni. Jag borde verkligen komma hit oftare, tänker jag. Hit till kontorsvaruhuset. Jag släntrar runt mellan hyllorna och låter fingertopparna vidröra raderna av Jopapärmar, kollegieblock, bläckpatroner och blanketter. Vem behöver yoga när det finns hängmappsystem från Esselte med flikar från a till ö? Innan jag drar mig mot kassorna checkar jag handlingslistan. Den är en kopia av effektivitetsgurun David Allens rekommendationer ur boken Få det gjort! - svart bälte i vardagseffektivitet (Månpocket, 2007). En skrift som jag med den nyfrälstes lysande ögon den senaste tiden tryckt i händerna på mina vänner. Det rör sig inte om någon vanlig inspirationsbok om att hitta sitt inre styrkedjur eller annat nonsens. Tvärtom. Få det gjort! är en torrt skriven instruktion till hur man med hjälp av penna, papper och olika mappar (eller motsvarande verktyg i digital form) kan skapa ett vattentätt system av rutiner som råder bot på känslan av att tiden inte räcker till. Adjö, gnagande oro!

Sedan boken släpptes i USA 2001 har den legat på bästsäljarlistorna för managementlitteratur. I dag är den en bibel för Allens kultlika följe som brukar kallas för life hack-rörelsen, ett löst sammansatt nätverk av programmerare, journalister, analytiker, företagsledare och andra som dagligen brottas med den digitala erans största dilemma: Hanteringen av den kolossala mängd information som modernt så kallat kunskapsarbete kräver. På sajten 43folders.com (japp, döpt efter ett hängmappsystem) förs en flitig diskussion om metoder, hjälpmedel och mjukvara som skapats utifrån Allens teser. Tar det mindre än två minuter att åtgärda ett nytt problem? Verkställ omedelbart. Annars delegera, eller lägg i någon av mapparna ”skjuta upp”, ”referens” eller ”nästa åtgärd”. Målet är att uppnå ett tillstånd av full beredskap. Det som utövare av karate kallar ”ett sinne likt vatten”.

När jag kommer hem hittar jag till min glädje en lång intervju med David Allen i tidningen Wireds oktobernummer. Han kom till Kalifornien 1968 för att studera på Berkeley. Där lärde han känna en före detta racerförare och karateexpert som brukade klä sig i sidenskjortor. Den nyfunna vännen introducerade honom för den japanska självförsvarskonsten och, eh… heroin. Allen hoppade av universitet, lämnade sin fru och blev horsepundare på heltid. I intervjun beskriver managementkonsulten hur han när han släpptes ut från mentalsjukhuset träffade Sri John-Roger, ytterligare en man skulle förändra hans liv. J-R, som han kallas, är ledare för en kyrka med namnet the Movement of Spiritual Inner Awareness. Enligt MSIA (uttalas Messiah) är J-R egentligen ett slags medvetande som genom historien antagit skepnaden av bland andra Jesus och Abraham Lincoln. David Allen har varit, och är fortfarande, präst i denna kyrka.

Min tidning är alldeles brunfläckig av kaffet jag satte i halsen när det gick upp för mig att mannen som revolutionerat min vardag är en gammal knarkare och predikant i en New Age-sekt. Usch, sådant flum vill jag inte ha med att göra. Jag är ju en sekulär, upplyst och rationell person. Någon som vill vända mitt gamla jag ryggen, frigöra mitt medvetande och starta ett nytt och bättre liv.