Det var Anna Lindhs väninna. Hon sade att hans hustru just blivit knivskuren på NK i Stockholm. Några timmar tidigare hade han sett Anna Lindh skynda i sista minuten till tåget mot huvudstaden.

"Jag såg på hennes rörelser att hon var glad".

Bo Holmberg berättar på söndagen i Dagens Nyheter om förlusten och om styrkan som barnen David och Filip gett honom.

- Först tappade jag Anna och sedan var jag rädd att jag skulle tappa pojkarna också. Men jag ser att jag inte gör det.

Han hade inte genast rest till Stockholm när han fick budet av väninnan. Anna Lindh hade sagt: "Säg att han tar hand om barnen, att han inte åker hit".

Så han gick hem till dem och berättade vad som hänt. "Och jag ville inte tro det värsta".

Senare ringde läkarna och bad honom komma till Karolinska sjukhuset där hustrun vårdades. Pojkarna skrev ett brev till mamma och sände det med honom.

På sjukhuset fick Bo Holmberg veta hur svårt skadad hon var. Han slogs ut, berättar han, och frågade sig hur han skulle klara barnen.

När han kom hem till pojkarna nästa dag återfick han kraft. I samtalen med dem kände han sig starkare.

- De satte ord på sorgen.

David sade "Mamma lever i oss, för vi har hennes blod hennes färg, hennes uppfostran".

- Samtidigt har gråten funnits där, tiden har luckrats upp. Det är som om de här veckorna varit en enda lång dag.

En ström av värme har vält in från den stora världen och från den lilla. Från FN:s generalsekreterare Kofi Annan och från barn på daghem.

David och Filip har fått var sin tröja med nummer 13 av hockeyspelaren Mats Sundin, som också skrivit några ord på tröjorna.

Bo Holmberg förklarar att han tagit hjälp av vad Anna Lindh lärt sönerna för att svälja hat- och hämndkänslor. "Den som känner hat och vill ha hämnd, han är ingen bra människa", sade hon.

Han berättar att han med gott samvete kunnat säga till pojkarna att mamma inte hade ont. Läkaren som tog hand om henne på NK har försäkrat att hon inte led.

Bo Holmberg har försökt hålla sina söner ifrån vad tidningarna skrivit, fast det inte alltid lyckats. Han är kritisk mot en del som stått i dem.

- Vissa saker har berört mig illa. Bilderna av Anna på båren och ljuget om vad den frisläppte "mördaren" skulle ha sagt. Den verklige mördaren sa ingenting.

Om att hans hustru, Sveriges utrikesminister, inte hade livvakt säger han så här:

- Hon sa aldrig nej till personligt skydd. Hade Anna haft livvakt på NK hade det som hände aldrig hänt.