Ärftligt anlag styr sockersug

Varför kan vissa enkelt låta bli godisskålen medan andra inte kan hålla fingrarna i styr?

Skillnaden beror inte bara på uppfostran och miljö, menar en grupp forskare vid universitetet i Helsingfors som undersökt sötsuget hos 26 finländska släkter och dessutom lyckats lokalisera en sockergen på kromosom nummer 16.

–Våra resultat visar att man också måste gå in på biologi och det genetiska arvet för att finna svaret, säger professor Markus Perola.

–Det nya i vår forskning är att smaken för socker varierar starkt mellan olika individer och att anlagen går i arv inom familjer.

Resultaten som publicerats i den ansedda tidskriften American journal of clinical nutrition bygger på ingående undersökningar av 146 personer i åldrarna 18–78 år från 26 olika finländska familjer.

Såväl barn och barnbarn som morföräldrar fick provsmaka olika starka sockerlösningar och noga ange sin grad av välbefinnande. Lika ingående undersöktes familjernas konsumtion av choklad, godis, glass, söta efterrätter och bakverk.

Det visade sig att upp till 66 procent av skillnaderna i smakupplevelse berodde på ärftliga faktorer.

Professor Markus Perola poängterar att antalet studerade familjer den här gången var för litet för att säkert avgöra om andelen speglar befolkningen som hel- het, men säger att det är bekräftat att det existerar en genetiskt orsakad variation.

Dessutom har forskarna med hjälp av en markör alltså lokaliserat den plats där det genetiska anlaget för sockersuget finns lagrat i arvsmassan.

–Det är mycket intressant att genen finns på samma ställe som den fetma-gen som flera internationella forskarlag rapporterade om i våras. Det antyder ett samband mellan generna som behöver utforskas närmare, säger Markus Perola.

Den finländska studien ingår i ett stort EU-sponsrat projekt där man bland annat kartlägger arvsmassan hos tvillingar. De positiva resultaten hittills har gjort att forskarna redan gått vidare och inom kort publiceras nya rön om dels de finländska familjerna, dels från en analys av 900 brittiska tvillingpar.

–De nya resultaten har stärkt den nu publicerade studien ytterligare. Nästa steg blir att analysera data från 5000 tvillingar som ingår i EU-projektet, säger Markus Perola. Han tror att upptäckten kan leda till nya individuella behandlingsformer baserade på såväl personliga kostråd som på medicinsk behandling.

Det är känt sedan länge att människan har en nedärvd smak för sötma, något som sedan urminnes tider haft betydelse för valet av näringsrik mat. Exempelvis har modersmjölken söt smak.

På senare år har överkonsumtionen av socker och dess betydelse för fetmaepidemin debatterats flitigt.

Så sent som 2006 presente-rade Livsmedelsverket en stor kartläggning av barns matvanor som visade att barnen åt åtminstone 30–50 procent för mycket tillsatt socker.

–Sambandet mellan socker och fetma är inte helt klarlagt. Resultaten är lite motstridiga. Men det är helt klart så att smaken för socker leder till sämre mat- vanor i allmänhet eftersom de oftast näringsfattiga sötsakerna konkurrerar ut mer näringsrik mat. Dessutom orsakar sockret karies som sprider sig epidemiskt, säger en annan av forskarna, professor Hely Tuorila.

–Vi tror att detta är en viktig upptäckt, men än så länge är vi bara i början. Det är också viktigt att betona att det genetiska arvet inte avgör allt. Vi kan fortfarande påverka själva vad vi äter, men vi har olika svårt, äger Hely Tuorila.

Henrik Ennart

08-13 56 29

henrik.ennart@svd.se

Fler artiklar | Blogg