Då kunde jag ringa väninnorna bara för att berätta om senaste fyndet – ungefär som dagens 20-åringar lägger upp bilder av sina på en blogg. Och livet kunde te sig så meningslöst utan den där klänningen som var alldeles för dyr, men som det stod Anna skrivet på, att jag för tjugonde gången sprang till pantbanken med farmors gamla guldsmycken.

Nu känner jag mig mer som konsumismens motsvarighet till den övergödda mannen i Monty Pythons film Meningen med livet: Köper jag en enda liten pryl eller klädtrasa till kommer jag, garderoben och hela huset med mig att explodera.

Och jag tvivlar på att jag är ensam.

Förra året importerade Sverige mer än 22 000 ton leksaker. Det är mer än 17 kilo per barn. Ett svenskt barn har i genomsnitt 537 leksaker. Ofta i plast. Tillverkade under tvivelaktiga omständigheter i kapitalismens nya eldorado Kina.

Nytt rekord för julhandeln, skrev ekonominyheterna.se häromdagen. Vilket åtminstone fick mig att nypa mig armen och undra om jag hade missat något väsentligt, typ att julafton blivit framflyttad en och en halv månad. Men det visade sig handla om en prognos från Handelns utredningsinstitut som spår att vi i år kommer att spräcka 60-miljardersvallen (ja, det är så de uttrycker sig – med hopp om, kan man ana, att vi snart ska konsumera i ljudets hastighet).

Merförsäljningen under julhandeln beräknas i år till 1 700 kronor per person. Och för att vi ska slippa dåligt samvete ger Timbro lagom till jul ut en bok, Yppighetens nytta, till försvar för alla köpglada konsumenter. Titeln refererar till ett gammalt tal som hölls i Vetenskapsakademien år 1740 av adelsmannen Anders Johan Von Höpken. Han talade sig varm för den tidens lyxkonsumtion (som just nu kan beskådas på Nationalmuseets Roslin-utställning) och menade att den skulle leda till sysselsättning åt mängder av hantverkare och fattiga arbetare. Sparsamhet däremot var skadlig och godhet föga tillväxtbefrämjande.

Men utvecklingen går som bekant framåt och i år har vi tidernas chans att konsumera utan att explodera. Att uppmuntra utveckling av ny teknik OCH göra något gott via välgörenhetsorganisationen One laptop per child. Grundaren professor Nicholas Negroponte har tillsammans med ett gäng framstående forskare tagit fram en fantastisk liten billig dator, speciellt anpassad för barn som lever i tuffa miljöer. Den har kamera, mikrofon och stereohögtalare men är så strömsnål att den kan laddas med en vev! Målet är att koppla upp världens nästan två miljarder fattiga barn. För 200 dollar per dator kan vi ge dem tillgång till kunskap, ett fönster mot världen och en språngbräda in i framtiden.

Handelns utredningsinstitut har utnämnt GPS-navigatorn till årets julklapp. Tänk vad förvånade de skulle bli om det istället blir en söt, grön bärbar plastdator till världens barn.