Det är trångt under tunisiska ambassadens stuckaturtak på Östermalm när gamla och unga trängs för att få rösta. I fyra årtionden - ända sedan arbetskraftsinvandringen, då tunisier för första gången i större skala kom till Sverige - har val anordnats i de här lokalerna.

Men den här gången är valen demokratiska. Nu är det på riktigt. Sadik Ben Ameur, 35, är född i Sverige men har bott i båda länderna. Även förr gjorde han sin medborgerliga plikt trots att det var meningslöst.

– Jag röstade även om jag visste att diktatorn skulle vinna med 99 procent. Men nu kan jag lägga min röst på något som räknas och det känns befriande.

Tahaani Gharech, 32, har också precis röstat. För henne är det första gången eftersom det kändes meningslöst att rösta under den gamla regimen.

– Det är härligt att vi har tagit det första steget mot demokrati. Vi har väntat i decennier på det här och jag känner mig mycket stolt över mitt land.

Upproren som svept fram över arabvärlden startade i den nordafrikanska republiken vid Medelhavet. En desperat grönsaksförsäljare hällde bensin över sig själv och tände eld på sin egen kropp. Vågen av revolter har krävt tusentals liv och fällt fyra diktatorer.

Oavsett om det är en folklig resning för demokrati som fäller en diktator som i Tunisien, eller demonstrationer som blir till regelrätta strider som i Libyen och Syrien, så får händelserna effekt även i Sverige. Tiotusentals familjer har rötter i länderna som nåtts av den arabiska våren och arabiska är ett av Sveriges största språk.

Medan förändringen går långsamt på andra håll gör Tunisien framsteg. Efter årtionden under Ben Alis destruktiva och korrupta regim hålls nu val till en församling som ska skriva landets nya författning men under en övergångsperiod också kan byta ut president och premiärminister. Eftersom var tionde tunisier bor utomlands är valet en internationell fråga.

I Sverige finns 6500 röstberättigade tunisier och vallokalerna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Örebro hålls öppna i tre dagar så att utlandsröstningen kan avslutas innan vallokalerna i Tunisien öppnar i morgon.

– Jag har drömt om det här i 67 år. Tidigare övervakades valet av ambassadtjänstemän men nu sitter de i ett annat rum, säger Noureddine Chatti, veteran i svensk-tunisiska sammanhang som nu är samordnare för valet i Sverige.

Fatma Khechini, 22 år, som arbetar på SJ, var i Tunisien i våras när de första protesterna bröt ut och berättar att revolutionen och valet fått ungdomar att börja prata politik.

– Innan pratade alla bara om fotboll men nu pratar alla om politik. Inget vet hur resultatet kommer att bli och alla är väldigt spända.

Oavsett resultatet av valet tror Fatma Khechini, som är engagerad i Föreningen för unga svensk-tunisier, FUST, att förändringen kommer att ta tid. Ett enormt arbete återstår innan landet har byggt upp en demokratisk kultur som liknar Sveriges.

– I så många år var vi vana vid att polisen hade all makten. Ville man ha något var man tvungen att ha rätt kontakter.