Det känns som om någon håller på att sätta en punkt. De senaste dagarna har myndigheterna levererat ett antal lugnande besked.
*Smittskyddsinstitutet (SMI) rapporterar om fortsatt starkt minskade fall av svininfluensa. Siffrorna är nere på samma låga nivå som första veckorna i oktober. Pandemin förefallet ha passerat både här och i de flesta andra länder, slås det fast.
*Socialstyrelsen tillkännager att 61 procent av svenskarna har vaccinerat sig baserat på en intervjuundersökning. Ett synnerligen gott utfall, förklaras det nöjt. Fast ingen vet hur många det är egentligen. Bara att sex-sju miljoner vaccindoser levererats plus att svenskarna utan tvekan varit bäst i klassen med att snällt och solidariskt ta sin spruta.
*SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) meddelar att en ny överenskommelse slutits med vaccinföretaget GlaxoSmithKline (GSK) om att stoppa leveranserna av vaccin i början av januari när Sverige sammanlagt fått tio miljoner doser Pandemrix.
Men inget totalstopp, förklarar SKL:s ansvarige Göran Stiernstedt, bara temporärt. I mitten av februari ska definitiva beslut fattas om de ytterligare åtta miljonerna doser som Sverige beställlt, värda sådär 500 miljoner kronor.
Det betyder att Sverige inte - eller ännu inte - lyckats krångla sig ur avtalet att köpa 18 miljoner doser för 1,3 miljarder kronor. Det är ingen hemlighet att SKL velat omförhandla villkoren, pruta på antalet doser och därmed på den höga notan. Nu finns en risk att Sverige blir sittande med ett enormt dyrt vaccinberg som kanske inte ens kan användas. En direkt parallell alltså till de enorma lagren av antivirusläkemedlet Tamiflu som köpts in av Sverige och andra rad andra länder.
Men så behöver det inte bli, försäkrar Göran Stiernstedt. Allt beror på utvecklingen och vilka svaren blir på en rad frågor: kommer en ny svininfluensavåg och i så fall när, hur länge varar skyddet med enbart en dos, när ska i så fall en omvaccinering ske, om det blir en ny våg är då viruset förändrat, kanske så förändrat att det nuvarande vaccinet inte fungerar.
Därför, bedyrar också han och andra ansvariga, är det alldeles för tidigt att summera någonting. Mycket kan hända än, det vill säga det ständigt återkommande mantrat: det där hemska som hotar i framtiden.
Men visst finns det lärdomar att dra redan nu. Pandemin härjade i Sverige i sådär sju - tio veckor från mitten av oktober till mitten av december med topp i början av november.
Sammanlagt har 10 873 fall rapporterats, 1 169 har vårdats på sjukhus, mellan 240 000 och 612 000 kan ha smittats enligt SMI:s beräkningar, 20 har dött i Sverige (motsvarar cirka tio procent av de svenskar som dör ”normalt” varje dag). I världen har 10 580 dött (motsvarar antalet döda i hiv-aids varje dag).
Det är en verklighet som knappast lever upp till skräckvisionerna runt svininfluensan. Tusentals, kanske miljontals, människor skulle dö, idrottsevenemang och konserter ställas in, skolor och arbetsplatser stängas, samhällsfunktioner lamslås, intensivvårdsavdelningar braka samman.
Om kanske ett år är det ändå dags för bokslutet, är de flesta eniga om. Flerfaldiga undersökningar väntar.
Vi får inte glömma bort att ta reda på om alla våra insatser verkligen var värda att göra, påpekar Göran Stiernstedt försiktigt.
Tog vi i för mycket, menar han förmodligen, och i så fall varför.
.
