Om Tugba hade blivit våldtagen i Turkiet hade hon fått rättshjälp till en svensk advokat av den svenska staten. Nu är hon "bara" förlamad efter att ha skjutits fyra gånger med hagelgevär i somras. Rättshjälpsmyndigheten anser inte att det är särskilda skäl och har avslagit hennes ansökan. 19-åriga Tugba har fortfarande hagel kvar i kroppen.
Om Tugba hade blivit våldtagen i Turkiet hade hon fått rättshjälp till en svensk advokat av den svenska staten. Nu är hon ”bara” förlamad efter att ha skjutits fyra gånger med hagelgevär i somras. Rättshjälpsmyndigheten anser inte att det är särskilda skäl och har avslagit hennes ansökan.
19-åriga Tugba har fortfarande hagel kvar i kroppen. Strax ovanför hennes högra höftben känns två små runda hårda föremål tydligt under den varma huden. Läkarna har inte velat operera bort kulorna, för att inte riskera att förvärra hennes skador. Hon saknar känsel i båda fötterna och i vänstra benet upp till knät. Samma sak med sätet och nedre delen av ryggen. Hon kan inte längre gå.
Trots att hon sköts i juni ligger hon fortfarande på sjukhus. Dagarna fylls med träning.
– Det enda jag drömmer om är att kunna gå. Ibland tappar jag hoppet, säger Tugba där hon ligger på sin sjukhussäng. Rullstolen som står bredvid tycker hon illa om.
Hon visar bilder av sig själv i sin mobiltelefon, tagna innan skotten. En söt, leende tjej. Hon säger att hon känner sig ful nu, att hon skäms över sig själv. Frågar sig vad det var för nytta med att hon överlevde. Över hela buken lyser ett långt rött ärr och på höger axel finns det fler.
Tugba har tre yngre syskon. Familjen är kurder från Turkiet och kom till Sverige när Tugba var elva år. Nu är hon både turkisk och svensk medborgare. Hon har tagit ett stort ansvar för familjen här, hjälpt föräldrarna i kontakten med myndigheter, översatt och fyllt i blanketter. När en av bröderna fick problem blev det för mycket för henne. Till slut blev hon så utmattad att hon sjukskrevs.
Hon och en bror reste till Turkiet i april. Tugba var ledsen för att hon inte kunde ta studenten tillsammans med sina kompisar. Släktingar utövade påtryckningar för att hon skulle gifta sig med en annan släkting. Hon sa nej och utsattes för dödshot.
Tugba berättar att det var på kvällen den 5 juni när hon träffade sin kille i deras gömställe, en park, som de båda blev skjutna med hagelgevär på nära håll av personer som känner mannen hon vägrat gifta sig med. Tugba föll omkull, kände en brännande känsla.
– Jag hade mina tarmar i händerna, säger hon och rösten bryts.
Hon låg i koma i två veckor. En släkting fick köpa 65 påsar blod, sådant höll inte sjukhuset med. De sista dagarna innan hon flögs hem var hon utan smärtlindring, för att sjukhusräkningen inte var betald.
I det här skedet hade hennes vän Stina Bengtsson engagerat sig i att försöka få hem Tugba. Reseförsäkringen hade gått ut dagen innan Tugba blev skjuten, men Folksam såg till att hon till slut flögs ut ur Turkiet.
Rättshjälpsmyndigheten har avslagit Tugbas begäran om att få rättshjälp inför den rättsprocess som fortsätter i Turkiet den
30 november, där de två misstänkta har släppts ur häkte men fortfarande är misstänkta. Turkiska myndigheter har efterlyst ytterligare en släkting, misstänkt för medhjälp. Rättegången inleddes i augusti, men är ajournerades.
Enligt svensk lag har ett brottsoffer som utsatts för sexualbrott utomlands automatiskt hjälp till rättshjälp för en svensk advokat. Andra kan få samma hjälp om det finns särskilda skäl. Rättshjälpsmyndigheten skriver i sitt avslag ”...då det som framkommit inte kan anses utgöra särskilda skäl får rättshjälp inte beviljas.”
Stina Bengtsson säger:
– På vilket sätt är det mindre hemskt att bli skjuten fyra gånger än utsatt för sexualbrott? Jag kan inte för mitt liv förstå skillnaden. Det finns bara särskilda skäl i det här fallet.
Ylva Boström är chefsjurist vid Rättshjälpsmyndigheten:
– Det har utvecklats en praxis som innebär att man kan få rättshjälp när det gäller barns rätt, till exempel för vårdnad. Därutöver har det hänt att personer har fått hjälp då de varit utsatta för nazistisk förföljelse och vid medborgarrättsliga frågor kopplade till terroristlagstiftning.
Advokat Elisabeth Fritz som engagerat sig i fallet är mycket kritisk:
– Det är stötande när man skriver att det inte finns tillräckligt med särskilda skäl. Vad jag känner till har Rättshjälpsmyndigheten inte prövat något liknande fall, så vad som ska bedömas som särskilda skäl är en ren tolkningsfråga. Det kan inte vara lagstiftarens mening att ett offer som Tugba inte kan få rättshjälp, när hotbilden är så stark och det är ett så allvarligt brott som försök till mord, säger hon.
Elisabeth Fritz har begärt att Rättshjälpsmyndigheten ska ompröva beslutet. Sker inte det överklagar hon till Rättshjälpsnämnden.
Tugbas ekonomi är körd i botten. Svenska konsulatet lånade ut 52 000 kronor till sjukhusräkningen, pengar som måste betalas tillbaka till staten. Socialtjänsten har beviljat familjen 1 800 kronor i månaden för att kunna besöka sin dotter, men har avslagit deras ansökan om hjälp med sjukhusräkningen. Familjen lånade 35 000 kronor för att köpa blod till Tugba i Turkiet. Om hon ska förhöras via länk i den turkiska rättegången förväntas hon själv betala den tekniska utrustningen för domstolen och den turkiska advokaten måste hon betala själv. Föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime startar inom kort en insamling för ekonomiskt stöd till Tugba.
Stina Bengtsson har mejlat flera ministrar om Tugbas situation. En tjänsteman på socialdepartementet har meddelat att Tugbas omvårdnad är hemkommunens ansvar.
Men socialchefen där bollar ansvaret vidare:
– Det utgår i princip aldrig socialbidrag för att betala lån. Ett hjälpbehov som är åtgärdat kan man inte få hjälp med i efterhand. Det kan till och med vara så att kommunen är förhindrad att svara på frågan eftersom vi inte bedriver sjukvård. Ansvaret är snarare landstingets och försäkringskassans.
Enligt tjänstemän på Sveriges kommuner och landsting gäller dock landstingets ansvar vård i Sverige eller om landstinget
remitterat någon för vård utomlands. Akutsjukvård inom EU kan man få ersättning för, men Turkiet är inte medlem där. För Turkiet gäller att patienten får betala själv, via sin hemförsäkring. I Tugbas fall uppstod problem då reseförsäkringen gick ut dag 45 och hon blev skjuten dag 46. Därför får hon inte ersättning från försäkringsbolaget.
Tugba vet inte hur länge hon måste stanna på sjukhuset. Hon har rätt att åka hem på permission varje helg, men har inte gjort det så ofta eftersom hon känt att hon inte orkat.
Hon försöker plugga och ta igen det sista som behövs för att kunna ta studenten, men kan inte koncentrera sig mer än korta stunder i taget. Hon går fortfarande på tunga smärtlindrande mediciner.
– Jag känner mig som en nolla i den här jävla rullstolen. Vad har jag gjort för att det skulle bli så här? Jag är inte ens människa. Vad är jag för något?
