Först lite filosofi, för vad är egentligen en risk? Historiker brukar skilja på det franska och anglosaxiska synsättet. Medan de förra frågar sig om maten är god undrar de senare om den är farlig.
I processad industrimat ersätts bra råvaror ofta av sämre och mindre, som bearbetas och lagras så mycket och länge att de tappar sin ursprungliga färg, form och smak. För att återskapa en illusion av färsk mat krävs tillsatser, och återställning av en och annan vitamin. Till denna typ av kostnadseffektiv mat föredrar industrin standardiserade råvaror, vilket gått ut över biologisk mångfald. Varorna i affären har aldrig varit fler, men synar man dem har råvarorna snarare blivit färre. Även kött och mjölk kommer från ständigt samma sorts ko, gris och kyckling som i sin tur ätit samma sorts vete, majs och soja.
För franska kockar är detta en fara som begränsar upplevelsen av livets goda. Men vad säger engelsmannen?
Dagens testmetoder är rätt bra på att hitta stora risker som berör många. Därför är tillsatsernas version av asbestskandalen osannolik men inte otänkbar. Men metoderna är inte lika bra på att upptäcka stora hot som drabbar få, med fel anlag eller vanor. Även mindre besvär som drabbar många är svåra att fånga upp. Andra omtvistade svagheter:
•Är en stor dos alltid farligare än liten?
•Hur tolkas råttförsök?
•Hur mycket konsumeras?
•Vilken dos är säker för barn?
Många tillsatser har inte omprövats sedan de godkändes för ibland 20–30 år sedan, trots ändrade konsumtionsmönster och nya rön om hälsoeffekter. På djursidan har granskningen varit hårdare och i foder tillåts bara 187 av 316 E-märkta tillsatser i vår mat.
2006 inledde EU en omprövning av redan godkända tillsatser, samt av 2800 registrerade aromämnen. Flera tillsatser har redan stoppats, som azofärgen Röd 2G. I dussintals fall har EU:s experter upptäckt att det vetenskapliga underlag som presenterats för aromer inte duger. Dessa aromer finns tills vidare kvar ospecificerade i allt från mejerivaror, bakverk och alkoholdrycker till kött- och fiskvaror.
För att stoppa en tillsats krävs att forskarna är överens. När ord står mot ord får försäljningen ofta fortsätta, som av azofärger, natriumglutamat och aspartam. Kritiker tycker att försiktighetsprincipen borde gälla så att tillsatsen inte godkänns så länge det finns oklarheter.
EU:s regler har stramats upp och från 2008 ska man systematiskt följa forskning kring godkända tillsatser, ta hänsyn till allergiker och väga in miljöeffekter. Däremot krävs ingen bedömning av långsiktiga hormonstörningar eller hur olika tillsatser samverkar i kroppen.
Många forskare menar att den största risken inte är det som lagts till utan det som dragits ifrån. Även om ett konserveringsmedel är ofarligt i sig kan det inte hindra skador på fettsyror, vitaminer och antioxidanter i mat som bearbetas, värms upp och lagras i flera steg.
Så ett svar på frågan är att tillsatserna är en markör för en mindre smak- och näringsrik kost. Engelsmännen kan glädjas åt att de flesta tillsatser inte är farliga, men oroas av att ett hundratal är omtvistade eller exempelvis allergiframkallande. Fransmännen? Ja, inte är tillsatser något som gör dem lyckliga.
OMDISKUTERADE E-NUMMER:
Antioxidationsmedel: 48 sannolikt riskfria, 8 kvarstående oklarheter, allergiframkallande etc, 4 starkt ifrågasatta.
Emulgerings-, stabiliserings-, förtjockningsmedel: 54 riskfria, 8 oklarheter, 4 starkt ifrågasatta.
Färgämnen (46 st): 8 riskfria, 22 oklarheter, 16 starkt ifrågasatta.
Exempel:
•Azofärger: tidigare förbjudna i Sverige. Flera kopplades nyligen i en brittisk studie till överaktivitet och koncentrationssvårigheter hos barn.
•E102 Tartrazin
•E104 Kinolingult
•E110 Para-orange
•E122 Azorubin
•E124 Nykockin
•E129 Alluraröd
Konserveringsmedel: 7 riskfria, 20 oklarheter, 20 starkt ifrågasatta.
Övriga, inkl sötningsmedel: 63 riskfria, 56 oklarheter finns, 15 starkt ifrågasatta.
Läs mer om livsmedelstillsatser, t ex Food additives (Millstone), Additives, a guide for everyone (Millstone), Hemlige kocken (Nilsson), Hard to swallow (Sarjean).








