Sedan realityserien om Ullared började sändas vallfärdar folk från hela landet till orten. I Kanal 5 framställs denna plats som ett kulturarv lika förankrat i den svenska folksjälen som missunnsamhet och julbord. Precis som om det vore något typiskt svenskt att ägna veckosluten åt att fylla kundvagnar med lågprisvaror. I verkligheten inskränks den globala kapitalismen förstås inte av nationsgränser. Den låter människor från hela världen definiera sig själva – inte som svenskar, tyskar, amerikaner eller japaner – utan som konsumenter. Vad som förenar oss är vårt omättliga begär efter fler prylar.
Det är ingen slump att det har blivit så här. Faktum är att det är ett noga uträknat system. Efter andra världskriget stannade den amerikanska försvarsindustrin samtidigt som miljontals soldater återvände till landet utan något jobb att gå till. För att blåsa liv i ekonomin bestämde sig de styrande för att skapa en kultur där individuella begär överskuggade de grundläggande mänskliga behoven. En ambition som ekonomen Victor Lebow 1955 beskrev med följande ord:
”Vår enormt produktiva ekonomi kräver att vi gör konsumtion till vår livsstil, att vi gör inköpen och användandet av varor till ritualer, att konsumtion blir vårt sätt att tillfredställa våra andliga och personliga behov. Saker behöver i stigande grad bli konsumerade, utbrända, avlagda, ersatta och uttjänta.”
Idén att uppföra inbyggda shoppingcentrum utanför städerna, dit man endast kunde åka med bil, kläcktes av arkitekten Victor Gruens på 1950-talet och skulle förändra det amerikanska landskapet i grunden. Idag är shoppingmalls ett globalt fenomen. Det spelar ingen roll om du är i Ullared, Shanghai eller New Jersey. Det är samma fasader i korrugerad plåt omgivna av oändliga arealer av parkeringsplatser. Det är i dessa öknar som fler och fler människor spenderar sin fritid och framförallt sina pengar. Den 24:e november, klockan kvart i fyra på eftermiddagen, registrerades i en av Gekås 63 kassor den vara som innebar att varuhuset för första gången passerade ofattbara 3 miljarder kronor i årlig försäljning.
I den siffran ryms mer än 9 miljoner gula plastpåsar fyllda med bullformar, shampooflaskor och leksaker. Den siffran innebär att en ny lastbil med varor har anlänt till Ullared var tionde minut, varje dag, under hela året. Det mest nedslående är inte att föreställa sig vad det innebär för vår miljö. Det mest beklämmande är inte hur många fönsterkuvert med kreditkortsräkningar som ryms i dessa 9 miljarder. Hur många avverkade arbetstimmar det motsvarar. Hur lång tid som människor spenderat på arbeten de avskyr, borta från dem som verkligen betyder något i deras liv, för att tjäna ihop pengar för att ha råd att åka till en parkering, hämta en kundvagn och ställa sig i en ringlande kö utanför en lagerbyggnad fylld av meningslöst skräp. Nej, det verkligt deprimerande är att det är just det som vi kallar för frihet.
