I början av 2000-talet avslöjade en brittisk studie att det flitiga användandet av handhållna apparater har påverkat människans anatomi. Dagens unga har starkare och rörligare tummar än tidigare generationer. Tummar som rastlöst zappat mellan tv-programmen i ett ständigt ökande kanalutbud och knattrat ner miljarder SMS. Tummar som samlat extraliv och bekämpat slutbossar på väg mot nästa level.
En av följderna av allt detta tummande är att allt fler idag använder tummen i situationer där pekfingret tidigare har varit det naturliga alternativet. Som att ringa på dörrklockor eller trycka på knapparna i hissen. I Japan har förändringen varit så påtaglig att unga elektroniktokiga japaner kallas ”generation tumme”. Nu riskerar dock renässansen för handens mest sympatiska finger att gå mot sitt slut.
För några veckor sedan presenterade datorjätten Apple sin senaste pryl. Den har ett produktnamn som låter som en dambinda. Den ser ut som en Iphone för clowner. Och till skillnad från övriga gadgets på marknaden manövreras Apples Ipad av användarens pekfinger.
Denna maktförskjutning bland handens fingrar speglar en pågående förändring i synen på teknologins möjligheter. En höjd tumme är uppmuntrande. ”Tummis” säger vi när vi lovar varandra att hålla våra löften. Om vi ställer oss vid en vägkant kan tummen ta oss runt i världen alldeles gratis. Annat är det med det humorlösa pekfingret. Det tillrättavisar, varnar och kontrollerar.
På Apples Ipad får endast applikationer godkända av Apple köras. Till dessa räknas de nyhetstjänster som förväntas bli läsplattans viktigaste användningsområden i en framtid utan papperstidningar. Det innebär att publicister måste godkännas av Apple för att få förmedla nyheter via läsplattan och att företaget teoretiskt skulle kunna radera nyhetsinnehåll från distans efter att det publicerats.
Samtidigt som Pravda, förlåt Apple, höll sin presskonferens demonstrerade några aktivister från Free software foundation utanför byggnaden mot att Internets forna frihetsideal -öppen källkod, användarfrihet och kompatibla maskiner- är på väg att ersättas av centraliserad kontroll. Få brydde sig. Alla blickar riktades mot scenen där Steve Jobs höll sin Keynote-presentation, en redovisningsform som Apples vd utvecklat till en egen konstart. Precis som förväntat kallade han sin nya produkt för ”magisk” och ”revolutionär”.
Apple skulle kunna ge ett våffeljärn strömlinjeformad design och lansera det som magiskt och revolutionärt. Folk skulle rada upp sig i långa köer utanför butikerna inför möjligheten att kunna uttrycka sin kreativitet, individualism och ambition även när de gräddade våfflor (eller iWaffles som Apples reklammakare förmodligen skulle kalla bakverken vars ingredienser iEgg och iMilk naturligtvis enbart skulle gå att beställa via Apples App store).
Än så länge nöjer sig Apple med att stöpa om vårt sätt att konsumera böcker, film, tv och nyheter. Precis som Apples Ipod revolutionerade musikbranschen och Apples Iphone industrin för mobiltelefoner. Det är åtminstone vad imponerade teknikexperter förutspår. Det verkligt epokgörande med Apples Ipad är i själva verket att den innebär en storartad comeback för det auktoritära pekfingret.
