I Killinggängets Percy tårar från 1996 spelade Henrik Schyffert rollen som Christer Fuglesang. I den populära tv-serien fick alla astronauter åka upp i rymden – utom han. Och det är just den förlorarstämpeln som har klibbat sig fast vid den verklige Christer Fuglesang.
– Jag kan inte påstå att serien har roat mig på samma sätt som den har roat andra. Men jag bryr mig inte så mycket, säger han själv.
Frågan är om det är riktigt sant. För även om Christer Fuglesang, när SvD träffar honom under två dagar i Nasa:s högkvarter i amerikanska Houston, tålmodigt och tillmötesgående besvarar alla frågor sipprar irritationen fram emellanåt.
För att inte bry sig om det som skrivs har han förvånansvärt bra koll på vilka medier som har farit med felaktiga uppgifter eller bara varit allmänt taskiga. När fasaden emellanåt rämnar säger Fuglesang att Aftonbladet borde skaffa sig bättre rubriker och att nyhetsbyrån TT ska kolla fakta bättre. Det där sista syftar för övrigt på ett felaktigt telegram som skrevs för flera år sedan.
Men det är inte särskilt svårt att förstå hans kontrollerade frustration. För bilden av Fuglesang skulle kunna vara en helt annan än vad den är i dag.
Hur sannolikt är det egentligen att en docent i experimentell partikel-
fysik från Kungliga tekniska högskolan i Stockholm anställs som astronaut av europeiska rymdorganet Esa, stationeras vid den amerikanska motsvarigheten Nasa i Houston och om fyra dagar ska färdas 7,87 kilometer i sekunden till rymdstationen ISS?
Det är en fantastisk bedrift, och Christer Fuglesang har lyckats.
– Det som har drivit mig att fortsätta är att jag har ett intressant och spännande jobb. Jag har kunnat hålla på med min forskning lite vid sidan och det är ofta det som har stimulerat mig när jobbet har känts som segast, säger han.
De senaste månaderna har Fuglesang dagligen ägnat mellan tio och tolv timmar åt förberedelser inför den elva dagar långa rymdvistelsen. Det har handlat om allt från att kunna montera packningsutrustning till att – med hjälp av en kamera – lära sig att pricka rätt i den specialbyggda toaletten.
Träningen har präglats av inställningen att vara förberedd på alla tänkbara scenarier. Alla. Om rymdfärjan Discovery till exempel tvingas nödlanda i ödemarken ska besättningen kunna klara sig på egen hand i sex dagar och leva av det som naturen har att erbjuda.
Därför har Christer Fuglesang överlevnadstränats i såväl öken som snö.
– Vi var ute i Utah, norr om Grand Canyon, tillsammans med två instruktörer. Vi var helt isolerade och allt vi fick ta med oss var vatten. Under de dagarna lärde vi känna varandra väldigt bra.
Under sina elva dagar i rymden ska den svenske astronauten och hans sex kolleger koppla om elsystemet och bygga ett värmeelement på den internationella rymdstationen ISS. Det är ett arbete som är betydligt svårare än vad det kan låta som. Ett misstag däruppe kan få fatala konsekvenser – och kosta miljoner dollar.
Fuglesang ska också montera nya solpaneler, vilket är ett precisionsarbete där han har fyra centimeter till godo. Uppgiften skulle vara enkel på jorden, men i viktlöshet och med hundra kilo rymddräkt på sig blir det betydligt svårare.
Men det oroar inte den till synes orubbligt lugne Christer Fuglesang där han går omkring i byggnad nio i Johnson Spaceflight Center i amerikanska Houston bland Coca cola-automater och fullskaliga ISS-modeller. För han har redan siktet inställt på en ny resa.
Nästa år ska Esa nämligen installera ett forskningslaboratorium på stationen, vilket gör att rymdorganet får större tillgång till stationen. Det öppnar i sin tur en möjlighet för Christer Fuglesang att jobba i rymden i ett halvår, som är den tid som astronauterna tillbringar där innan de byts ut.
– Jag är absolut intresserad av en sådan vistelse. Det finns inte så många astronauter på Esa så jag tycker att jag borde ha en rimlig chans. Att jag snart fyller 50 är inget problem. Många som har varit där är i min ålder och däröver, säger Christer Fuglesang.
På en hypotetisk fråga om han även skulle vara intresserad av en korttidsresa till Mars, vilken med nuvarande teknologi skulle ta omkring 18 månader, svarar han:
– Ja, det skulle jag nog vara. Kanske inte som min situation ser ut i dag eftersom jag har en son som är tolv år. Jag skulle i så fall vilja vänta tills han blev lite äldre.
Att helt och hållet byta bana är inget som han någonsin har övervägt på allvar – inte ens i sina mörkaste stunder. Ett scenario där han till exempel skulle kunna åka runt och föreläsa på heltid eller göra reklam för den rymdyoghurt som Arla har utvecklat för Nasa får svensken att skratta högt. Sedan säger han:
– Det är svårt att hitta något som är roligare än det här. Men man vet aldrig vad som kan dyka upp i framtiden.
Att Fuglesang hamnade i rymdbranschen var en ren slump. En vän såg en annons i en morgontidning om att Esa sökte folk till sin astronaututbildning. Christer Fuglesang kunde inte låta bli att slänga iväg en ansökan – och fick jobbet. Mellan 1993 och 1996 utbildades han i Ryssland och de senaste tio åren har han varit stationerad vid Nasa i Houston – en stad som ibland kallas ”USA:s fetaste” och där överviktiga amerikaner tar bilen så fort de ska förflytta sig en sträcka längre än 15 meter.
Christer Fuglesang tillhör inte dem som bufféfrossar på International House of Pancakes eller Waffle House. För hur många
andra 49-åringar har storlek 32–32 på jeansen?
– Den senaste tiden har jag inte tillbringat lika många timmar
i gymmet som jag kanske borde ha gjort, men visst är det viktigt för oss astronauter att hålla oss
i form när vi ska ut på resa.
Hemma i Houston finns det fyra personer som kommer att följa Discoverys resa extra noggrant. Det är Christer Fuglesangs fru och deras tre barn.
– De är inte rädda, men det är klart att det kommer att vara spänt sekunderna innan starten. Att följa proceduren från marken är värre än att sitta i färjan.
Inte ens det faktum att han, helt enligt Nasa:s mycket stränga rutiner, har skrivit sitt testamente har fått familjen att bli orolig.
– De tycker liksom jag att det är på tiden att jag kommer upp i rymden.
Har olyckorna som inträffat gjort att du någon gång ifrågasatt ditt yrkesval?
– Nej. Jag är övertygad om att det kommer att inträffa olyckor
i framtiden också, på samma sätt som jag vet att det kan inträffa en olycka när jag åker bil eller sitter i ett flygplan. Om jag är rädd? Nej, inte för resan. Det skulle i så fall vara för att tappa något verktyg i rymden och bli känd som ”han som tappade skruvmejseln”.
