I augusti förra året hamnade svenskt rättsväsende i internationellt fokus i och med anmälningarna mot Julian Assange som senare häktades i sin frånvaro misstänkt för våldtäkt, två fall av sexuellt ofredande och ett fall av ofredande.

Under samma tidsperiod som Assange polisanmäldes, det tredje kvartalet 2010, gjordes 1 809 anmälningar om sexuellt ofredande. Det är den högsta kvartalssiffran som förekommit i Sverige.

– I och med att det diskuteras så berörs folk av det, när man då blir utsatt för en kränkning har man närmare till hands att anmäla det, säger Martin Grann, professor i psykologi och utvecklingschef inom kriminalvården.

Som exempel nämner han mäns våld mot kvinnor i hemmet och sexuella brott som två brottstyper där anmälningarna ökat mycket under 2000-talet.

Man brukar prata om ”smitta”, att en brottstyp sprids. Det kan bero på en så kallad copycat-effekt, att gärningsmän inspireras av brott. Några tydliga studier finns inte, enligt Martin Grann, men man pratar ofta om brott där gärningsmannen upplever en tvångsmässighet, som vid pyromani eller blottning.

– Men det är bara skolskjutningarna där det är väldigt tydligt med en inspirationsgrund, då de hänvisat till varandra.

Det finns också en effekt med en ökad anmälningsbenägenhet när vissa typer av brott, inom sex och våld, uppmärksammas.

– Den ökning vi har sett på sexualbrott speglar förmodligen en ökad benägenhet att anmäla. När saker och ting diskuteras i media uppfattar man något som ett brott. Tidigare var det mycket så att man tog skulden på sig själv och upplevde det som sitt eget fel, säger Martin Grann.

Åsa Witkowski är verksamhetschef på Nationellt centrum för kvinnofrid som har stödtelefonen Kvinnofridslinjen.

– Vi ser absolut att när saker uppmärksammas i tidningar och tv så är det fler som kontaktar oss, säger hon.

Under sensommaren förra året märktes en ökning. Åsa Witkowski säger att förutom Assange så kan domen mot Göran Lindberg och kombinationen fotbolls-VM, alkohol och semesterledighet ha bidragit.

Linnéa Wegerstad är doktorand i straffrätt vid Lunds universitet och forskar kring sexuellt ofredande. Hon beskriver brottsrubriceringen som sexlagstiftningens slasktratt.

– Här hamnar allt som har med sexuella kränkningar att göra, men som inte når upp till våldtäkt eller sexuellt tvång.

När det gäller sexuellt ofredande har domstolarna problem att definiera vad som egentligen krävs för en fällning, berättar hon. Det diskuteras till exempel om det krävs att gärningsmannen är upphetsad vid tillfället, eller om det räcker med att den utsatte känner att hans eller hennes sexuella integritet kränks.

– Sexuellt ofredande är ett minst lika vanligt brott som våldtäkt, men det får inte lika stor uppmärksamhet, kanske för att det inte är lika våldsamt.

Lagen har funnits sedan 1960-talet, men problemen förändras.

– En trend jag tycker mig se är fall som rör fotografering, internet och att sprida bilder. Nu senast var det ett fall där en flicka trodde att hon chattade med en kille, men det var hennes klasskompisar som fick henne att strippa, säger Linnéa Wegerstad.

Om det höga antalet anmälningar av sexuellt ofredande beror på en ”Assange-effekt” eller råkar vara en slump kan forskarna inte svara på. Antalet anmälda våldtäkter var till exempel förvisso högt under den aktuella perioden, men nådde inte några rekordnivåer.

Leif Petersson, statistiker på Brottsförebyggande rådet, är skeptisk.

– Jag skulle inte kunna tänka mig att det kan sätta i gång något på det sättet, säger han.

I Sverige ledde Assange-fallet till en debatt om gråzonen i sexuella relationer, där många delade med sig av sina erfarenheter genom bland annat Twitter och #prataomdet, som även den fick internationell uppmärksamhet.