”Skjut, gräv och tig”. Det är vad som gäller i många rovdjurstäta områden i Sverige där motståndet mot framför allt varg, men även björn och lodjur är stort. Varje år faller 20-25 vargar, 100-150 lodjur och omkring 50 järvar i Sverige offer för illegal jakt, enligt forskarnas beräkning.

Få av brotten anmäls och ännu färre leder till åtal. Många vittnen våga inte träda fram och bevisen grävs ned och ruttnar bort.

– Det är ett stort problem, tjuvjakten påverkar indirekt populationernas storlek. Ofta går det inte att hitta kropparna av djuren, man bränner upp dem eller sänker dem i åar. Ibland kan de vara så illa tilltygade att det inte går att avgöra vad det är för djur, säger Johanna Hagstedt, utredare på Brottsförebyggande rådet, Brå.

Det senaste halvåret har 29 fall av illegal rovdjursjakt polisanmälts, en ökning med drygt en fjärdedel jämfört med första halvåret i fjol. De senaste tolv månaderna anmäldes 59 ärenden vilket är nästan dubbelt så många som under motsvarande period ett år tillbaka.

Men antalet fall av illegal jakt är troligen betydligt större, enligt experterna. Rovdjuren har ökat i antal de senaste åren och spridit sig till nya områden vilket orsakar konflikter med jägare och djurägare.

– Det absolut viktigaste för att få stopp på tjuvjakten är att försöka lösa konflikten i de drabbade områdena. Illegal jakt är ett problem bland många andra, säger rovdjursutredaren Jens Karlsson på Grimsö Viltskadecenter.

I en utredning om de stora rovdjuren som lades fram i december i fjol på regeringens uppdrag föreslogs bland annat att förvaltningen av rovdjur ska ske regionalt på länsstyrelserna. Beslut om jakt på varg ska fattas på lokal nivå för att förhindra tjuvjakt.

Det ökande antalet anmälningar om illegal jakt Brå har fått in i år kan bero på en större medvetenhet om frågorna i samband med den nya utredningen, menar Johanna Hagstedt. Utökade polisresurser kan vara en annan orsak.

– Det är många rovdjursfrågor som är aktuella. Polisen har gjort en hel del insatser för att få bukt med den illegala jakten, till exempel har man infört en rovdjursansvarig på varje polismyndighet. Har man någon att vända sig till kanske man är mer benägen att anmäla, säger Hagstedt.

Utredningen som väckte stor uppmärksamhet när den publicerades har under våren och sommaren varit ute på remiss. Över 200 svar har kommit in från olika instanser runt om i landet. Ämnet är kontroversiellt. Det kommer att dröja till nästa år innan ett lagförslag eventuellt läggs fram, tror Ann-Louise Månsson på miljödepartementets naturresursenhet.

– Man kan säga att det finns två läger, de som är för och de som är emot. Utredningen har ett brett stöd hos Jägareförbundet som vill ha en lokal förankring av rovdjursfrågorna, medan miljöorganisationer är kritiska och tycker att den är dåligt vetenskapligt underbyggd, säger hon.

Även Brå har lämnat ett remissvar trots att de inte tillfrågades officiellt. De är liksom flera andra naturorganisationer kritiska till delar av utredningen. Johanna Hagstedt menar att det finns en risk för att påtryckningarna på tjänstemännen på länsstyrelserna kommer att öka, särskilt om den aktuella länsstyrelsen går mot tongivande lokala krafter. Personer med egna intressen kan få för stort inflytande.

– Det finns en ganska stor andel av personal på länsstyrelserna som har blivit hotade och trakasserade. Vi är för dialog men rädda för att om ansvaret flyttar ner på lokal nivå kanske många personer kommer att fatta beslut de kanske inte borde, säger hon.