Yvonne Jürgenson-Lumila, mamma till Helle, som blev ett av Mattias Flinks offer.
Foto: JANERIK HENRIKSSON
Saknad, sorg, bitterhet och hat. Det är känslorna som har präglat Yvone Jürgenson Lumilas liv sedan mordet på dottern för 14 år sedan.
– Jag vill inte hymla om att jag i mina svartaste stunder tänkt på att leja någon att ta livet av Flink. Men om man är i balans så kan man ju hantera sina destruktiva impulser, säger hon till TT.
Hennes yngsta dotter Helle hade just köpt sin första lägenhet, men hann bara bo där i 14 dagar.
– Det är mycket värre att förlora någon på det här sättet än genom naturlig död, som man ju inte råder över. Men tanken på att någon orsakat hennes död förstör mitt liv i dag, säger Yvone Jürgenson Lumilas.
John-Erik Mårdner förlorade sin dotter Lena vid dödsskjutningen i Falun 1994. Hatet mot Mattias Flink finns fortfarande kvar där – och växer, berättar han för SvD.se.
– Han säger att han hoppas att vi ska acceptera honom. Hur fan kan vi acceptera honom? Och han vill att vi ska förlåta honom. I helvete att vi kommer det. Det kommer aldrig att hända, säger han.
Mattias Flink har begärt att få sitt livstidsstraff omvandlat till ett tidsbestämt fängelsestraff. Om tingsrätten i Örebro går på hans linje kan det innebära att Flink släpps fri om två år.
Men för de anhöriga är detta ett slag i magen.
– Han är dömd till livstid och ska sitta hela livet i fängelse, säger John-Erik Mårdner och fortsätter:
– Jag har egentligen bara en sak jag vill framföra. Fråga rätten och de som sitter där hur de skulle känna om det var deras dotter som dött. Hur skulle de känna då? Och fråga försvaret vad han känner. Jag vet att det är hans jobb men han ska aldrig i sitt liv inbilla sig att få sympati.
Kritiken riktas också mot samhället och rättssystemet – både från John-Erik Mårdner och Yvone Jürgenson Lumila.
– Det är bittert att tänka på att han fått stöd och hjälp från samhället, men inte jag, säger Yvone Jürgenson Lumila.
John-Erik Mårdner undrar varför tingsrätten i Örebro inte hör de anhöriga och varför deras känslor och upplevelser inte verkar spela någon roll.
– Varför får aldrig vi yttra oss. Varför blir aldrig vi tillfrågade? Ingen talar om för oss vad som händer, utan det är genom er, genom media, som vi får reda på saker och ting. Varför är det så? undrar han.
Hur påverkas ni av att Flink är tillbaka i rätten?
– Alla sår rivs upp igen. Det går inte att undvika att följa det, alla tidningar och nyhetssändningar tar upp det och ni ringer och ställer frågor, säger John-Erik Mårdner.









