Andreas Konstantinidis: Jag får hotbrev, folk vill att man ska bomba Rosengård med napalm

Publicerad: 15 februari 2009, 08.56. Senast ändrad: 15 februari 2009, 10.46

Det är lördag eftermiddag och biblioteket i Rosengård sjuder av liv.

Barn och vuxna botaniserar bland böcker som är prydligt uppställda i hyllorna, i ett rum sitter äldre män och spelar schack.

Stadsdelsfullmäktiges ordförande Andreas Konstantinidis (S) har cyklat dit och fått upp flåset ordentligt, han pustar ut när vi sätter oss i ett tyst rum.

–Det finns några grundläggande problem i Rosengård som måste lösas. Det gäller framför allt den enorma trångboddheten i området, den stora omsättningen på de boende samt arbetslösheten. På fyra år har 50 procent av befolkningen flyttat ut och andra har flyttat in. De som integreras lämnar Rosengård, så har det varit i 15 år.

Många av dem som flyttar till Rosengård är asylsökande. På grund av sek-retess är det idag omöjligt att veta hur många som bor där nu.

Andreas Konstantinidis menar att andelen människor i Rosengård som mår dåligt är mycket stor.

Inte minst med tanke på att personer som kommer från krigsdrabbade länder ofta lider av posttraumatiskt stressyndrom.

–Vi hjälper så mycket vi kan, men det finns alltid personer som på grund av mycket svåra upplevelser har svårt att lära sig svenska och ett nytt yrke. Vi befinner oss i en ond cirkel, säger han och tittar uppgivet ner i bordet.

Enligt Andreas Konstantinidis finns det inte resurser i kommunen att hjälpa alla som behöver hjälp.

Som ett exempel nämner han skolan, dit nya elever kommer hela tiden.

Även i förskolan finns det barn som mår mycket dåligt och det som krävs är extra resurser, men pengarna räcker inte till.

Även om kravaller och stenkastning aldrig ska accepteras, tycker mannen som sitter mittemot oss att man borde fundera på vad det kan vara uttryck för.

–Kanske bor man i en lägenhet med en massa andra människor, utan egen sovplats, utan att kunna göra läxor i fred. Vissa lägenheter här är fulla av kackerlackor, fukt och mögel. Man ska även komma ihåg att det finns människor som kommer hit utan att ha levt en enda dag i en demokrati, som är de vana vid att polisen misshandlar och torterar, säger Andreas Konstantinidis.