Assange, som på sannolika skäl är misstänkt för ett ofredande och en våldtäkt i Sverige, tillbakavisade någon timme senare anklagelserna i ett mail till Dagens Nyheter och menade att man gott kunde fundera över varför anklagelserna kommer just nu.

Man behövde inte vänta särskilt länge på att någon skulle ta upp tråden.

Nätet fylls för tillfället av skeptiska och krassa kommentarer. Har kriget mot Wikileaks nu inletts? Är det inte väldigt passande för myndigheterna att en sådan här anklagelse dyker upp i det land som Wikileaks har en speciell anknytning till?

Andra är betydligt mer säkra på sin sak. Det finns inget att fundera över: Här ser vi Pentagons ondska i aktion! CIA håller sina svenska knähundar i hårt ledband och för invånarna bakom ljuset! Wikileaks har länge varit intressant ur ett konspirationsteoretiskt perspektiv. Grundaren själv har flitigt förmedlat bilden av att han personligen varit jagad, att statsmakter ihärdigt planerar att komma åt både honom och sajten. Och den berättelsen – sann eller inte – passar väldigt väl in i vår tid.

Konspirationsteorier började spridas redan på 1700-talet. Men det var först i samband med ubåtskränkningarna på 1980-talet som de på allvar fick fäste i Sverige. Då hade länder som USA sedan länge påverkats av de diskussioner som uppstod efter mordet på John F Kennedy.

Efter mordet på Olof Palme och Estonias förlisning tog Sverige sedan slutligen steget över till en kultur där konspirationsteorierna var ett naturligt inslag, bland annat eftersom bokbranschen och tidningarna så villigt hakade på och gjorde det hemmasnickrade teoriskapandet salongsfähigt.

När Erik Åsard för fyra år sedan gav ut boken ”Det dunkelt tänkta” (Ordfront), hävdade han mängden konspirationsteorier ökar dramatiskt i den svenska samhället.

Vi är helt enkelt mer motttagliga för den sortens tänkande och producerar därför konspirationsteorier om allt möjligt: från att svenska myndighetspersoner i hemlighet placerar ut vargar i valda delar av landet, till mer ironiska drifter med hela genren – som att fotbolls-VM 1958 aldrig skulle ha ägt rum.

Men Åsard kommer också med en förklaring till boomen. Han menar att mängden konspirationsteorier ökar när tilltron mot de styrande är låg. Olof Palme mördas till exempel samtidigt som Folkhemmet tynar bort och svenskarna intar en mycket mer skeptisk hållning till makthavarna.

På samma sätt är det tydligt att både Wikileaks och Julian Assanges image passar väl in i en tid då medborgarna är mer skeptiska mot de styrande än någonsin tidigare, och då förtroendet för makten efter krigen i Irak och Afghanistan befinner sig på en bottennivå.

Oavsett vad rättsmaskineriet kommer fram till i fallet Assange, är det därför högst troligt att diskussionerna om händelserna kommer att fortsätta – för lång tid framåt.