Det var Jimmie Åkessons första Almedalstal och i början var han nervös, men blev ganska snabbt säkrare, tycker Brigitte Mral.

– Han satsar en hel del på humor och där plockade han poäng förstås. Han är uppenbarligen en van talare. Sedan hade han publiken med sig. Han hade en hejarklack av blågult klädd ungdom framför sig, vänd mot publiken, som höll igång applåderna.

Talet var mycket en summering av det riksdagsår som ligger bakom Sverigedemokraterna. Jimmie Åkesson tog upp spekulationer före valet om vad som skulle ifall SD kom in i riksdagen: "Parlamentariskt kaos. Räntorna chockhöjs. Kronan störtdyker. Börsen kraschar", sa han i talet.

– I början av talet var han mest inriktad på att måla upp Fredrik Reinfeldt som regeringsoduglig, med många angrepp på Reinfeldt som statsminister. Det är partikäbbel som normalt finns i sådana här tal, men det är naturligtvis för att framställa SD som ett parti som blivit orättvist behandlat och missförstått. Målet är att framställa SD som ett vanligt parlamentariskt parti att räkna med. Det är viktigt för Åkesson att peka på att kritiken inte hade någon grund, säger Brigitte Mral.

Mot slutet av talet blev argumentationen allt mer illa underbyggd, menar Brigitte Mral.

– Med påståenden som att läget när det gäller våldtäkter i Sverige bara överträffas av läget i Lesotho och att det i Sverige inte finns någon rätt till upprättelse för brottsoffer till exempel, säger hon.

Hitler använde nästan ordagranna formuleringar i sin regeringsförklaring. Det var förmodligen inte medvetet,

Brigitte Mral, professor i retorik vid Örebro universitet.

Brigitte Mral tolkar talet som att Jimmie Åkesson framför allt riktade sig till personer som redan sympatiserar med Sverigedemokraterna.

– Han vände sig tydligt till anhängarna eftersom det var mycket underförstådda påståenden i talet, som bygger på att man har en gemensam bas att stå på. Det fanns en underton av argumentation utifrån etnicitet när han talade om kriminella ligor och så vidare, en underton att det är det främmande som är det hotfulla, men han sa det aldrig rakt ut.

Genom att citera Per-Albin Hansson och trycka på folkhemsbegreppet så vände han sig också till traditionella socialdemokratiska väljare, menar Brigitte Mral.

– Det skulle egentligen Juholt också göra mer. Men Jimmie Åkesson använde ord som fosterlandskärlek. Det ordet skulle Socialdemokraterna aldrig använda, även om det finns i Per-Albins tal. Åkesson menar att folkhemspolitiken var en politik mot söndring och splittring, en politik för slit och plikt som motverkar klasskamp och klasshat, ”en nationell politik för det goda hemmet”, för fosterlandskärlek och för en ”samhörighet på nationell grund”. Man måste tänka på att för åttio år sedan låg den typen av folkhemstanke internationellt i tiden och att Hitler använde nästan ordagranna formuleringar i sin regeringsförklaring. Det var förmodligen inte medvetet men allmänt kan man säga att det är viktigt att man vet vad man gör när man använder metaforer från en annan tidsanda, säger Brigitte Mral.