Det sägs ibland att finansminister Anders Borg är mer ekonom än politiker. Han lider i så fall knappast av det just nu när ekonomen har större anledning att jubla än politikern.

Medan den senare ser vikande opinions- kurvor kan nationalekonomen knappast låta bli att älska siffrorna som beskriver jobben och statens stabila budget. Svensk ekonomi slår rekord på viktiga områden.

Det förs förstås en debatt om ifall det är den borgerliga politikens förtjänst. Men på sikt är nog något annat strategiskt viktigare för de borgerliga: För första gången i modern tid regerar de Sverige utan att ekonomin är i kris.

Att ekonomin går bra medför ändå några problem för regeringen. Dels finns det pedagogiska problemet att förklara varför man ska spara när kassavalven bågnar av pengar.

I Sverige har nedskärningar i trygghetssystem oftast kunnat motiveras med tvingande ekonomiska skäl, även under förra borgerliga regeringen i början av 90-talet.

Nu ska medicinen tas för att motverka mer diffusa hot om överhettning och för att förbättra ”arbetsmarknadens funktionssätt”.

Förre försvarsministern avgick hellre än att svälja sparkravet på försvaret.

Det avhoppet och den här budgeten illustrerar att mandatperioden är på väg in i en ny fas. Anders Borg konstaterade igår själv att den finansiering som allianspartierna enades om före valet inte längre täcker utgifterna.

Och enligt en egen vitbok från i måndags är regeringen på väg att infria 90 procent av sina vallöften. Tidningen Riksdag & Departement räknade nyss till 80 procent.

När man hittills har kunnat pricka av från en lista måste allianspartierna nu komma överens om nya politiska målsättningar. Och dess-utom om hur de ska betalas. Måndagens överraskande besked om höjd bensinskatt är ett exempel.

Hittills har regeringen hämtat legitimitet från att man genomför det man gick till val på, vilket kommer att bli svårare framöver.

Å andra sidan är regeringen inte längre lika bunden av ett manuskript som författades för över ett år sedan. Bara under den här budgetprocessen har regeringen ändrat bilden av sig själv genom att våga höja bensinskatten och skära ned på försvaret.

Sådana förändringar väcker protester i vissa grupper, men respekt i andra och kommer de närmaste åren att följas av fler överraskningar.

Det ser också ut som en tanke att omprövningarna drabbat väljargrupper som inte har någonstans att ta vägen: Både försvars- och bensinvänner tänker sig för innan de byter till det rödgröna blocket.

På vänstra sidan blockgränsen fortsätter partierna att försöka närma sig varandra, men gårdagen gjorde inget för grannsämjan.

De gröna påminde om att socialdemokraterna i regeringsställning precis som de borgerliga ville spara på deltidsarbetslösa. Och vänsterpartiet vittnade om att de sonderade för ett slopande av förmögenhetsskatten.

Det tar nog ett tag innan socialdemokraterna förlåter den frispråkigheten.