En central del i försvarets utveckling för åren 2010-2014 som ÖB redovisar på fredag är att förbanden ska organiseras om. Dagens specialiserade bataljoner (till exempel de mekaniserade brigaderna med stridsvagnar) avvecklas. Istället ska det enligt regeringens anvisningar ske en övergång till ”lättare förband”.

Dessa totalt åtta så kallade bataljonsstridsgrupper ska vara likformade och utbytbara, ett slags skyttebataljoner på 1000 man vardera. Först när så krävs ska bataljonerna kunna förstärkas med tyngre vapensystem som stridsvagnar eller artilleri.

Omläggningen påverkar även Marinen. Där finns idag en Amfibiebataljon med 1100 soldater och officerare i insatsorganisationen. Regeringen har krävt att bataljonen ”ska kunna verka tillsammans med och vid behov ingå i förband ur markstridskrafterna”.

Därför blir Amfibiebataljonen en av de åtta bataljonsstridsgrupper som räknas in i markstridskrafterna. En sådan likriktning ifrågasätts internt i Högkvarteret.

Trupp från Amfibiebataljonen tjänstgjorde visserligen förra året i Tchad mitt i Afrika med stor framgång. Men Amfibiebataljonen är specialiserad på att försvara Sveriges 2 700 kilometer långa kuststräcka. Den förflyttas snabbt och strider från 80 stycken Stridsbåt 90. Risken med det nya systemet är att huvuduppgiften prioriteras ner.

- Gör man så blir det ingen Amfibiebataljon kvar. Det handlar inte om att kunna åka båt - utan att verka och slåss från stridsbåtar i stora kustnära områden. Genomförs förslaget kommer Sveriges förmåga att försvara kustområdena att implodera, säger en av SvD:s källor i Högkvarteret.

Försvarsmaktsledningen med ÖB Håkan Syrén, som själv kommer från Amfibiekåren, ska ta ställning till frågan idag. Chefen för Amfibieregementet Amf 1 i Berga, överste Jonas Olsson säger:

- Jag har inte fått redovisningen ifrån ÖB än. Självklart finns det en oro för att bataljonen inte kommer att finnas kvar. Vi har vår unika förmåga och uppgifter vilket kräver speciell övning och träning, den särskilda förmågan måste finnas i bataljonen. Det skulle vara mycket olyckligt om fokus blir alltför starkt på markoperativ verksamhet, understryker överste Olsson.

Även inom armén finns skepsis mot att bataljonsstridsgrupperna som vid behov ska förstärkas med stridsvagnar och artilleri. Detta koncept fanns för EU-styrkan Nordic Battlegroup som sattes upp 2008, men den ryckte aldrig ut.

- Det hela bygger på ett system som inte prövats i verkligheten, konstaterar en av SvD:s källor i högkvarteret.

Som SvD avslöjade igår kommer stridsvagnsbeståndet att halveras från 120 till 60 vagnar, vilket förvånar försvarsanalytiker.

- Stridvagnar ses i Sverige som ett tungt och dyrt system som inte används i internationella uppgifter. Men de länder som haft stridsvagnar med sig till Afghanistan, som Danmark och Kanada, har haft enormt stor nytta av dem. Att lägga ner hälften av stridsvagnarna ser jag som kortsiktigt, säger Mike Winnerstig, vid Totalförsvarets Forskningsinstitut.

Försvarsminister Sten Tolgfors, M, vill avvakta ÖB:s besked på fredag, men kommenterar ändå SvD:s uppgifter om att armén minskas med en tredjedel, till 12 500 man.

- Pratar man numerär då måste man specificera om när förbanden är tillgängliga, och om de är tillgängliga på riktigt. Får vi ett försvar med en del stående soldater och med en högre tillgänglighet så ökar vi Sveriges försvarsförmåga på ett sätt som vi inte har idag, säger Sten Tolgfors.