–Det blev för jobbigt för honom säger brodern Folke Hammergård.

Lars-Olov Hammergård har i flera år kämpat för patienters rätt att själva bestämma när och hur de vill avsluta sina liv. När han för fyra år sedan fick diagnosen ALS ville han vara säker på att han skulle få hjälp att bli nedsövd i hemmet innan han blev så dålig så att han måste tas in på sjukhus.

–Jag vill somna in lycklig, sade han till mig och fotografen Malin Hoelstad när vi träffades hemma i hans radhuskök i Söderhamn i december förra året.

Då kunde han fortfarande – om än med stor möda – röra sig i sin permobil och samtala kortare stunder.

Han hade noga tänkt igenom hur han ville ha det. I sitt livstestamente och i samtal med anhöriga hade han tydligt deklarerat att han inte ville leva längre den dag han inte längre kunde sköta själv.

Hans husläkare erbjöd honom sprutor i hemmet så att han skulle få sova.

Problemet var att han i så fall måste väckas upp var fjärde timma för att tillfrågas om han ångrat sig. Hans mardröm var att hamna i respirator på sjukhus. Han var rädd att bli liggande utan möjlighet att kommunicera.

På tisdagen förklarade Lars-Olov Hammergård i SvD att den stunden närmade sig.

–Jag är i sluttampen. Nu bestämmer jag mig för att inte leva längre, sade Lars-Olov Hammergård under vårt korta telefonsamtal.

På söndagen hade han fått hjälp att författa brevet till Socialstyrelsen där han vädjar om så kallat läkarassisterat självmord. Han ville att hans läkare skulle få rätt att skriva ut medel med vars hjälp han själv skulle ta sitt liv.

Fast egentligen hade han redan givit upp. De senaste morgnarna hade han inte kunnat ta sig ur sängen själv. Det blev svårare och svårare att andas.

– Jag hinner förmodligen inte invänta svaret från Socialstyrelsen. Då tar jag saken i egna händer, sade han.

Enligt Anders Printz, chef på Socialstyrelsens avdelning för regler och tillstånd, skulle Lars-Olov Hammergård fått ett preliminärt svar redan nästa vecka.

– Frågeställningen kvarstår eftersom den är relevant för många patienter, säger Anders Printz.