De färska siffrorna från statistiska centralbyrån, SCB, talar sitt tydliga språk; år 1999 var antalet barn med en ensamstående pappa 57000 stycken. Ifjol var siffran uppe i 71000. Under samma period minskade antalet barn som bor hos sin mamma från 345000 till 334000.

Sammanlagt bor en halv miljon barn med en ensamstående förälder eller med en förälder och en styvförälder.

SCB:s siffror visar också att barn som bor hos sin pappa är vanligare i norra Sverige än i söder. I Skåne och Blekinge är företeelsen mest sällsynt.

Michael Alonzo är ordförande i organisationen Pappa–Barn som startade i Stockholm för ett år sedan. Enligt honom beror ökningen av barn som bor hos sin pappa på den ökade jämställdheten i samhället:

–Vi närmar oss varandra. Kvinnorna ägnar sig mer åt karriären och har blivit sämre föräldrar, sådant som männen stått för tidigare. Folk blir oerhört provocerade när vi säger att kvinnor inte är ett dugg bättre föräldrar än män, säger han.

Enligt Michael Alonzo har diskrimineringen i vårdnadstvister också avtagit något. Han påpekar att det hittills varit svårt för en pappa att vinna en vårdnadstvist om mamman krävt att få hela vårdnadsansvaret. Att problemet är utbrett vittnar uppslutningen kring organisationen Pappa–Barn om. På ett år har man fått 1500 medlemmar och 29 lokalorganisationer runt om i Sverige.

–Det är helt otroligt. Många av medlemmarna är tystlåtna och uppgivna. De vill prata om sin situation – att de blivit av med sina barn utan att ha gjort något fel.

Målet för organisationen Pappa –Barn är dock inte att ett större antal män ska få egen vårdnad vid skilsmässor. Michael Alonzo poängterar att barnen ska ha tillgång till bägge föräldrarna.

–Vår förening bedriver inget könskrig, säger han.

Han är dock kritisk till SCB:s undersökning. Detta eftersom en lagändring 1998 gjorde det lite lättare för pappor att få vårdnaden om sina barn. Ifjol ändrades lagen igen:

–Hälften så många pappor har fått vårdnaden sedan 2006, säger han.