Södertälje 15 november 2006:

”Det var en äcklig fiskgratäng. Fredrik tyckte inte ens om den. Han lämnade faktiskt kvar rätt mycket mat.”

Jessica Kourieh sitter sida vid sida med Sveriges nye statsminister i Ronnaskolans matsal. Utanför glasdörren trängs kameramän och fotografer för att inte gå miste om en enda tugga. Det är det mediehov som bjudits in för att följa Reinfeldts första besök i verkligheten efter alliansens valseger.

En grupp elever, med elevrådsordföranden Jessica Kourieh främst, är utvalda för att möta statsministern. Först trängs de in i ett rum tillsammans med alla journalister. Fredrik Reinfeldt berättar om vad han vill göra med Sverige.

– Det var väl det där med skatten och att alla ska ha det bra. Ja, som alla politiker låter, säger Jessica Kourieh som inte är säker på minnesbilderna.

Utanför är det lätt upphetsat. Men det handlar mindre om statsministern och mer om att kändisarna – programledarparet Filip och Fredrik – också är på plats.

Enligt S-märkta Södertäljes hemsida handlar besöket om att Fredrik Reinfeldt vill lära sig mer om utanförskapet, alliansens stora nummer i valet. Att det blir Ronnaskolan är givetvis ingen slump. Besöket i denna invandrartäta skola i ett invandrartätt bostadsområde passar bra in i regeringens strategi.

Ett halvår tidigare i en annan del av länet har 13-åriga Helena Walentowicz bestämt sig. Hon ska gå med i Moderata ungdomsförbundet, Muf.

– Det var logiskt att välja högern. Hur kan man inte tro på det liksom; mer valfrihet, lägre skatter och sedan det här med jobben, säger hon.

Som sexåring kom Helena Walentowicz till Sverige från Polen med sin familj. Det var inte lätt.

– Min mamma hade jobbat i 15 år i Polen. I Sverige blev hon fast i de där bidragen. Hon ville verkligen jobba, men hon kunde inte få något jobb.

Sveavägen 27 september 2011:

I dag är Helena Walentowicz 17 år och t f ordförande för Muf i Sundbyberg. Efter skoldagens slut sitter hon på Café 60 på Sveavägen mitt i centrala Stockholm, bara några kvarter från friskolan Franska skolan där hon går. I andra riktningen ligger Sveavägen 68 – Socialdemokraternas högkvarter. Medan Helena Walentowicz läppjar på sin latte försöker hon förklara:

– Man ska göra det lätt för folk att få ett jobb. Om man inte kan erbjuda dem något, låt dem starta eget.

Det är det Helena Walentowicz ser som kärnan i Moderaternas politik. Det var därför hennes val blev så lätt.

I dagarna är det fem år sedan alliansen tog makten. När mandatperioden lider mot sitt slut har de borgerliga regerat Sverige i åtta år. Det blir det längsta sammanhängande borgerliga regeringsinnehavet i modern tid.

Södertäljetjejen Jessica Kourieh har gått ut i sitt vuxenliv, Helena Walentowicz är precis på väg in i sitt. Redan i dag är deras minnen av en socialdemokratisk regering svaga. 2014 lär de ha bleknat ännu mer. Göran Persson, vem var det?

– Det jag kommer ihåg mest är att det inte skulle vara någon konkurrens. Det gjorde att ingen var motiverad att plugga. Vi fick inte ha springtävlingar på jympan. Det där tror jag inte riktigt på, minns Helena Walentowicz.

För Jessica Kourieh far associationerna i väg vid ordet socialdemokrat.

– Jag tänker på Solsidan. ”Spela inte som en sosse”, säger en far till sin tennisspelande son i serien. Numera brukar jag och mina vänner kalla varandra sosse när något går lite snett. Men det är inte riktat mot partiet, det är ett skämt.

Åtta år med alliansregeringen kommer att göra avtryck. Det är Kjell Östberg, professor i samtidshistoria, övertygad om.

– De socialdemokratiska idealen lär inte dominera tänkandet i framtiden. Någon återgång till de socialdemokratiska idéerna eller hegemonin är inte särskilt troligt.

Den nya generationen får inte längre i sig socialdemokratin med modersmjölken. Det som varit något slags ”kollektivt minne” av det S-märkta välfärdssamhället förbleknar allt mer.

Kjell Östberg menar att många av dagens tendenser kunde skönjas även före maktskiftet. Socialdemokraterna hade redan gett upp idén om den starka staten och ”politikens primat över marknaden”.

Även Socialdemokraterna gick med på lägre löner och högre vinster för företagen. Det sågs som ett nödvändigt ont för att få ordning på samhällsekonomin. Men ökad jämlikhet fanns alltid med som ett mål – om än i fjärran.

– När vi kommer ut ur den här tunneln ska vi återgå till vår traditionella politik, var budskapet.

Men alliansens arbetslinje har handlat om något helt annat:

– I den reinfeldtska retoriken och den borgska teorin är just ökade klyftor, till exempel sänkt a-kassa eller försämrade sjukförmåner en viktig del. Men det är ju inte bara mellan de som har och inte har arbete som klyftorna ska öka.

Kjell Östberg förklarar i ett mejl: ”Genom att tala för sänkta löner i branscher med hög arbetslöshet, sänkta ungdomslöner eller en lågavlönad rut-sektor, och samtidigt en skattepolitik som gynnar högavlönade och missgynnar till exempel pensionärer, sjuka och arbetslösa, verkar man för större permanenta klyftor, oavsett arbetslöshetens storlek.”

Enligt Kjell Östberg har således regeringen haft ökade samhällsklyftor som en målsättning för att uppnå sin arbetslinje. Och en avgörande skillnad, jämfört med Socialdemokraterna, är att det har skett helt öppet.

– Det här var en väldigt uttalad strategi som alliansen inte bara fick igenom i ett val utan dessutom fick förnyat mandat för i ännu ett val. Det är ju en verklig förändring.

Alliansen har också lyckats exploatera den rådande tidsandan, anser Kjell Östberg.

– De borgerliga krafterna har varit skickliga på att utnyttja individualismen och ge den förtecken som är mer knutna till den marknadsorienterade utvecklingen.

Det som också är nytt är att det helt saknas en motrörelse, menar Kjell Östberg.

– De motkrafter som har funnits till det här har väsentligt försvagats. Framför allt så finns det ingen socialdemokrati som är en självklar maktfaktor och som har ett klart alternativ till den här utvecklingen.

Också idéhistorikern Annika Berg menar att betoningen av individen blivit allt mer märkbar.

– Vi som är 35-40 idag har tydliga minnen av kalla krigets slutskede och murens fall. Men dagens unga var inte ens födda då. De är uppvuxna i ett mycket mer entydigt marknadsliberalt och individualistiskt samhälle. De tar det som en självklarhet, säger hon.

Och alliansen har förstärkt de här strömningarna, menar hon.

– Absolut. De har suttit vid makten och har haft ett tolkningsföreträde.

Men det går ännu inte att säga om dagens samhällsförändringar är av permanent natur, understryker Annika Berg. En kollapsande världsekonomi eller allt värre naturkatastrofer kan få gamla föreställningar att ställas på ända. Frågan är, säger hon, om ”superindividualismen” fortfarande blir norm då eller om fler människor kommer att leta sig mot nya kollektiva lösningar och gemenskaper.

Vart framtiden tar vägen vågar Annika Berg inte förutspå.

Jessica Kourieh sätter sig vid ett runt bord i kapprummet i sin gamla skola i Ronna.

– Vi hängde mycket just här.

Det var fyra år sedan hon var på skolan sist. Jessica Kourieh gillade Fredrik Reinfeldt, men däremot är hon inte lika säker på att hon gillar alla delar av hans politik.

– Jag tycker att det är bra om många jobbar, men jag tycker inte att det är bra att de som är sjuka ändå måste jobba.

Hur tycker du att Sverige har förändrats under de här åren?

– Det känns som om de som har pengar och är rika, de har riktigt, riktigt mycket pengar. Och de som inte har pengar och jobb, de har nästan ingenting. Det har blivit en väldigt stor klyfta.

Själv tillhör hon inte någon av kategorierna, säger Jessica Kourieh. I somras fick hon, 20-åringen, ett fast jobb.

– Jag är inte superrik, men jag är inte fattig. Jag jobbar som alla andra. That´s it.

Gustavsberg den 20 augusti 2011

M/S Riddarfjärden har fört journalister och hela den moderata gräddan ut till Värmdö för Fredrik Reinfeldts sommartal. På strandängen där båten lägger till hänger ballonger och vimplar. Det bjuds på kaffe och varmkorv.

Välkomstkommittén är på plats. Sju Muf:are i blåa t-shirts med var sin vit bokstav på bröstet.

Helena Walentowicz har E:et i FREDRIK. Och hon riktigt strålar.

– Det var jättekul, faktiskt. En upplevelse, berättare hon i efterhand.

Att få agera levande alfapet var ett pris till de Muf:are som värvat flest nya medlemmar. De senaste åren har de unga strömmat till den moderata plantskolan. Muf växer så kraftigt att det i dag nästan är lika stort som alla de andra ungdomsförbunden tillsammans.

Helena Walentowicz har dock inte statsministern som sin främsta förebild.

– Det är Anders Borg så klart, eftersom jag är intresserad av ekonomi. Det är så himla häftigt att han kan ta in alla aspekter och ändå lyckas så bra.

Vad är då välfärd för dig?

– Det är lika med jobb för mig, verkligen. Och utbildning. Valfrihet är också jätteviktigt för välfärden. Och att man ska få välja vad trygghet är för en själv.

Som för att direkt apostrofera talet om individualismen säger hon sedan:

– Jag tycker att man ska utgå från människan. Det är jättefarligt att dra alla över en kam. Det är inte så att alla vill ha bidrag. Folk vill jobba.

Södertälje den 28 september 2011

Jessica Kourieh är på väg ut genom Ronnaskolans dörrar. Hon ska till jobbet, till sitt fasta jobb som personlig assistent. Planerna på att plugga juridik ligger på hyllan, åtminstone tills vidare. Hon trivs och det är härligt att tjäna egna pengar.

Vad tror du händer om Socialdemokraterna återvänder till makten efter nästa val?

– De som arbetar blir inte glada, de som har företag bli absolut inte glada. Men er generation kommer att gilla det väldigt mycket för ni gillar nog inte förändring så mycket.