På torsdagen var Fredrik Reinfeldt i London på inbjudan av David Cameron som, efter valsegern mot Labour i maj, regerar Storbritannien i koalition med Liberaldemokraterna.
I sina memoarer berättar förre premiärministern Tony Blair om sin strategi för att punktera Cameron: att definiera honom ”som en flip-flop, som inte vet vad han vill”. I Sverige beskrev Göran Persson på sin tid Fredrik Reinfeldt som någon som ”byter fot varje morgon han vaknar”.
På torsdagen möttes de båda ”vindflöjlarna” alltså på Downing Street, och den politiska lärdomen för socialdemokratin i båda länder borde vara densamma: underskatta inte högerledare som har bestämt sig för förnyelse.
En brittisk ironi är att Tony Blairs högersväng med New Labour var förlagan till både Reinfeldts och Camerons partiförnyelse. I alla tre fallen var siktet inriktat på att erövra avgörande väljargrupper i mitten.
David Cameron och Fredrik Reinfeldt är alltså politiska look-alikes: båda är födda i mitten av 1960-talet, båda har reformerat sina partier, skapat nya koalitioner och besegrat S-regeringar. Cameron har flera gånger besökt Sverige: för tre år sedan träffade han föräldralediga på Söder i Stockholm. Margaret Thatcher skulle inte ha gjort det.
Ur svenskt perspektiv är det inte svårt att se fördelarna med en nära relation. Reinfeldt kan hävda att Sverige fortfarande är en internationell förebild. Dessutom är Storbritannien en politisk världsspelare och en viktig allierad inom EU.
På dagordningen för samtalen i London stod förstås eurokrisen, som berör båda länderna trots att britterna behållit pundet och svenskarna kronan.
Men vad söker britterna hos Sverige? Under rubriken ”Cameron friar till nordiska länder” berättar Financial Times om de brittiska planerna på ett toppmöte i London i januari, med de nordiska och baltiska länderna. David Cameron vill bland annat utbyta idéer om hur man hanterar budgetkriser, om jämställdhet mellan könen och grön ekonomi.
Den svenske statsvetaren Nicholas Aylott, med brittiska rötter, menar att Cameron gärna letar allianser utanför EU, eftersom den egna partiopinionen är EU-skeptisk. I den nya brittisk-nordisk-baltiska laguppställningen ingår också icke-EU-länder som Norge och Island.
Dessutom passar svensk jämställdhet och miljöpolitik in i bilden av de nya konservativa. Och det är en bild som Cameron måste slåss hårt för att bevara, när den nya regeringen nu genomför hårda nedskärningar av de offentliga utgifterna.
