Ett hundratal svenska telefonbolag och internetoperatörer ska samla in alla uppgifter om vem som ringer eller sms:ar till vem, var de befinner sig, och hur länge samtalen pågår. Uppgifter om vem som loggar in sig på internet och hur länge ska också lagras.
Datamängden det handlar om är enorm, flera tiotals miljoner kommunikationer mellan enskilda svenskar varje dag, och den ska lagras av operatörerna i exakt ett år och sedan raderas.
Däremellan ska uppgifterna göras tillgängliga och lätt sökbara för polisen enligt två olika lagrum, där det ena varken kräver någon särskild misstänkt eller domstolsbeslut. Uppgifterna ska också kunna lämnas till myndigheter i andra länder. Alla andra som hanterar uppgifterna ska omfattas av tystnadsplikt.
Post- och telestyrelsen (PTS) får uppdraget att se till att reglerna följs. För detta räknar PTS med att efter en uppstartsperiod avsätta motsvarande ett par heltidstjänster.
- Jag har inte tagit ställning till om det är tillräckligt, det är en fråga för PTS, säger utredaren generaldirektör Gudrun Antemar.
Utredningen och dess experter konstaterar att den personliga integriteten inskränks genom förslaget. Experterna pekar främst på risken att uppgifter läcker till obehöriga, och att de inom kort kommer att användas också för andra ändamål. Lagen riskerar också ge en psykologisk effekt, enligt experterna, som gör att ”människor blir rädda och misstänksamma och i högre grad upplever att de lever i ett kontrollsamhälle”.
Antemar anser sig ha begränsat integritetsintrånget, bland annat genom att inte föreslå ett centralt register och att polisens behov i övrigt väger tyngre.
Förslaget har också rent affärsmässiga effekter. Bland annat är kostnaderna hett omstridda.
Antemar anger en uppstartskostnad på 220 miljoner kronor, där operatörerna, i förlängningen sannolikt telekunderna, får stå för lejonparten.
- Det är utredarens uppfattning. Alla i branschen har olika uppfattning om de siffrorna. IT-kostnader är mycket svårspådda och här handlar det om komplex teknik med komplex juridik, säger Patrik Hiselius, jurist vid Telia Sonera.
Bolaget har en rad invändningar, främst att kostnaderna för denna myndighetsverksamhet inte ska bäras av myndigheterna.
- Då blir det svårt att utvärdera om det var värt pengarna eller om de i stället satsats bättre på annan underrättelseverksamhet eller fler poliser, säger Hiselius.
Övervakningen har sin rot i ett EU-direktiv och håller nu på att införas i hela unionen. Det väcker också konkurrensfrågor, anser Telia Sonera, eftersom vissa länder befriar sina operatörer från kostnader.
