En av de sista sommardagarna åker Jessica Lindgen från Västerås med Matilda Rasmus, snart fyra år, till Stockholm och Junibacken. Jessica Lindgren är än så länge inte så intresserad av valrörelsen, men hon byter gärna några ord med kd-ledaren Göran Hägglund.
När Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) nyligen rankade riksdagspartiernas insatser för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter kom kristdemokraterna på en jumboplats. Ännu en gång. ”Endast ett parti, Kristdemokraterna, ägnar politisk kraft åt att motarbeta hbt-frågor”, heter det.
Sämst i klassen när RFSL poängsätter enskilda ledamöter är den ena kristdemokraten efter den andra. Inte minst är det motståndet mot rätten till insemination för lesbiska par som ger bottenbetyg.
Göran Hägglund har svar på tal.
- Vi tycker att barn ska ha rätt till en mamma och en pappa. De behöver förebilder av båda könen. Det är ju därför alla anstränger sig för att det ska finnas män inom
barnomsorgen, och att det ska finnas manliga lärare de första åren i skolan.
I en partimotion från i höstas kräver kristdemokraterna därför att både lagen om homosexuellas rätt att prövas som adoptivföräldrar och den nya inseminationslagen ska rivas upp. Riksdagen måste ”så långt som möjligt” medverka till att ge alla barn tillgång ”till en uppväxt med en mamma och pappa som vuxna förebilder”.
Samtidigt adopterar inte bara par, utan även ensamstående kvinnor, barn från utlandet: de senaste åren har antalet ökat markant. Ett nytt trendbrott är att även ensamstående män står i kö för adoption. Flera har redan godkänts, och väntar på ett barn.
Något som, enligt Göran Hägglund, ”inte är alldeles komplikationsfritt”.
- Det är värt att tänka över. Just när det gäller adoptioner har vi barn som kommer ur en väldigt svår situation. Då gäller det att ordna det så bra som vi någonsin kan för de personerna. Min uppfattning är att grundförutsättningen är bättre med två föräldrar än med en.
Att låta ensamstående män och kvinnor adoptera är ”ett spel med väldigt höga insatser”, tycker Göran Hägglund.
- Tyvärr har senare tids forskning kring det vi trott varit ganska komplikationsfritt visat att adopterade barn har en högre frekvens när det gäller självmord och psykisk ohälsa, till exempel.
Den klassiska profilfrågan, nej till aborter, har kristdemokraterna - under viss vånda - övergett. ”En abort innebär att ett liv släcks. Lösningen på detta dilemma är emellertid inte ett förbud”, står det i principprogrammet.
Ändå säger Göran Hägglund att han varje vecka får frågor som bygger på missförståndet att partiet kräver ett stopp för aborter. Han klargör gärna:
- Även om vi vill få ned antalet aborter, så finns det ingen väg tillbaka genom att säga att vi förbjuder dem. Sist och slutligen är det kvinnan, och naturligtvis gärna den man som är inblandad, som har avgörandet i sin hand.
Men frågan är högst levande internt. I våras öppnade förre partiledaren Alf Svensson i en omtvistad debattartikel för en sänkning av den
absoluta övre gränsen för abort ”förslagsvis till vecka 18” (i dag gäller vecka 22). Även kvinnoförbundet vill utreda tidsgränsen och kan tänka sig att ”EU-anpassa” den: i Sverige får kvinnan själv bestämma om hon vill göra abort fram till 18:e veckan, i de flesta EU-länder är gränsen 12:e veckan.
Göran Hägglund har, till skillnad från företrädaren, legat lågt i debatten. Men även han vill snarast ha ”en översyn” av abortlagen.
- Vi har en situation där många läkare som är aktiva inom den här verksamheten pekar på det faktum att vi kommer att få dilemma där den övre gränsen för abort tangerar den tidpunkt när man kan rädda för tidigt födda barn.
Förra året föreslog en statlig utredning att utländska kvinnor ska få komma till Sverige och göra abort. Det politiska stödet för en lagändring är brett, men Göran Hägglund ser ”problem”.
- I den svenska abortlagstiftningen finns tydliga bestämmelser, inte minst när det gäller eftervården. De kan komma att bli väldigt svåra att upprätthålla. En del mår inte
bra efter en abort, och vem har då ansvaret för detta?
Göran Hägglund är mitt inne i sin första valrörelse som partiledare, och de senaste opinionssiffrorna går hans väg. Kristdemokraterna fokuserar på tre huvudområden: ”Valfrihet och rättvisa för barnfamiljer”, ”Värdig vård och äldreomsorg” och ”Blomstrande näringsliv för välfärd”. Alla löften är paketerade i ett ”garantibevis”.
- Vi vill ge tydliga besked om vad kristdemokraterna lovar att arbeta helhjärtat för, gentemot de människor som röstar på vårt parti.
Vad garanterar ni egentligen?
- I det här fallet är garantin en garanti att vi ska göra vårt yttersta att utifrån det förtroende vi får förvalta det på det sätt som vi har lovat, säger Göran Hägglund.
Väljare som inte är nöjda kan reklamera, via telefon eller mejl. Epostadressen är: reklamationer@kristdemokraterna.se.
- Varje person kommer att få en personlig kontakt och ett samtal. Eftersom manifestet inte bara berör rikspolitiken, utan också handlar om ett åtagande på den kommunala nivån, så
får människor en möjlighet att säga ”Vi tycker inte att ni har gjort tillräckliga ansträngningar här i X-köping”.
Men vad består själva reklamationen i?
- Man får nya valsedlar inför valet 2010. Är man inte nöjd med vår insats kan man gå till ett annat parti.
