Alla förlorar utom advokaterna

I dag var det internationella Alzheimerdagen. Ett av världens största läkemedelsbolag bjöd till galaföreställning på Cirkus i Stockholm. På scen: Lill Lindfors och Björn Kjellman. I år sammanföll dagen en smula olyckligt med Dagens Nyheters avslöjande om situationen för de 100000 svenska patienter som haft oturen att drabbas av demenssjukdomar. Rubriken på en av artiklarna säger allt: ”Mamma blev som en zombie av medicinen”. Tidningen kallar överkonsumtionen av psykofarmaka för vår tids största medicinska skandal.

Det kanske det är. Men frågan är om man inte är en ännu större skandal på spåren om man ställer den i sammanhanget mycket naiva frågan: Varför finns det inget botemedel mot alzheimer, trots över 100 år av forskning? Det beror förstås på att hjärnan är ett mycket komplicerat organ med nervceller och signalsubstanser som för inte länge sedan var okända för vetenskapen. Det var vad jag trodde. I min enfald var jag dessutom övertygad om att gåtan alzheimer inom en inte allt för avlägsen framtid skulle vara löst och jag skulle kunna gå en värdig ålderdom till mötes. När jag läst Michael Hellers Gridlock Economy (Basic Books 2008), en bok som har kallats en av de mest klarsynta ekonomiska analyserna sedan Kapitalet, har jag börjat tvivla. Enligt Heller, en av USA:s främsta experter på äganderätt, är nämligen ett framtida vaccin mot alzheimer i första hand inte är ett medicinskt problem, utan ett juridiskt.

Efter att ha skrivit en artikel i tidskriften Science om sambandet mellan privatiseringarna inom biomedicinen och det minskade antalet läkemedelsupptäckter kontaktades den amerikanske juridikprofessorn av en forskningschef på ett stort läkemedelsbolag. Enligt den frustrerade mannen hade hans forskare utvecklat ett mycket lovande preparat mot alzheimer. Det var bara det att för att medicinen skulle kunna testas och göras säker för patienterna så var forskningschefen och hans företag tvungna att göra intrång i konkurrenternas patent. Här har vi den mindre kända sidan av bioteknikrevolutionen: Allt eftersom läkemedelsföretagen har kartlagt gensträngarnas vindlingar har de patenterat sina upptäckter. Som forna tiders kolonialherrar har de mutat in land och begär tull av alla som vill passera området. Det innebar att forskningschefen var tvungen att betala ett dussintal patentinnehavare inom forskningsområdet astronomiska summor. Att missa något av patenten kunde resultera i kostsamma stämningar. Trots att han var säker på att forskningen som gjorts var banbrytande, marknaden enorm och möjligheterna att hjälpa lidande människor världen över oändliga lades projektet på is. Det betraktades inte som lönsamt nog av företagsledningen.

Mirakelkuren som försvann är bara ett exempel i vad Heller kallar en ignorerad revolution. Idag är det möjligt för företag att äga fragment av nästan vad som helst. Gener, affärsidéer, melodier eller små, små delar av USA:s mindre kreditvärdiga låntagares bostadslån. Att privat ägande skapar välstånd är en av den fria marknadens grundprinciper. Vad Heller visar är en paradox: För mycket ägande lamslår i själva verket ekonomin, förhindrar innovation och kostar mänskligt liv och lidande.